Jag som började bli lycklig..

Nu känner jag mig mer nere än vanligt. Känner inte den där lyckan jag gjorde. Allt bara känns mörkt, kallt, tomt. Det saknas någonting. Och jag vet vad.. Det gör jag. Men orkar inte göra någonting, jag är rädd för att göra någonting. Jag är rädd att om jag kritiserar honom så kommer han tröttna. Och jag vill inte att han ska tröttna, jag vill att han ska älska mig.

Är så trött på mitt liv. Varför kan det aldrig bara bli bra?