Åh LP! Vad jag saknat dina kommentarer! Eller ja, dig!Klart jag vill ha bloggadressen! Hoppas du mår bra fina du <3---Jag och min fina har vår första kris. En kris för att han mår dåligt och känner att det påverkar känslorna för mig. Han känner att han inte kan säga att han älskar mig och mena det. Men han vill inte att vi ska göra slut, för han känner så starkt för mig och vet att han vill ha en framtid med mig. Han tror bara att han behöver jobba med sig själv. I söndags gjorde det så ont. Innan jag insåg att det är inte slut, att det är vi. Det är bara jobbigt nu. Vi kommer lösa det här. Han måste jobba med sin ångest och sin självkänsla. Älskar man inte sig själv kan man inte älska någon annan heller säga det och det är såhär det är tror jag. Jag har alltid litat på min magkänslan när det kommer till oss. Och jag kände på mig att något va fel och jag hade rätt. Men jag känner nu också att det är inte över än. Men det är svårt eftersom det är bådas första förhållande. Vi har aldrig bråkat direkt heller. Vår första kris. Och jag tror vi klarar det. Jag verkligen tror det av hela mitt hjärta. Inte bara vill, jag tror. Och igår fick jag ett sms när han for tillbaka till sin lägenhet där han skrev "jag vill verkligen kämpa för det här, för jag är lyckligast när jag är med dig <3"Jag tror på honom. Jag tror för första gången i mitt liv på mig. Jag tror på OSS! Jag älskar dig A, står vid din sida tills det är kört. Det viktiga är inte känslorna just nu, utan vad man vill. Och jag vet att alla känslor inte är borta. De finns där, under ångesten. Där finner du kärleken till mig. Jag ska kämpa för båda om jag behöver. Vi löser det här. No lego <3