Min vän frågar varför jag inte går vidare

Jag förstod inte vad hon menade utan stod mest och stirrade frågande

"Mr X" blev hennes svar

Jag har ju gått vidare? Jag kämpar ju varje dag för att gå vidare. Det är inte så lätt att släppa en sån person som varit en sån stor del av livet i över 2 år. Jag försöker, och jag känner att det går framåt. Jag saknar inte att prata med honom längre. Inte på samma sätt. Jag har inte samma behov av att skriva på msn som jag hade tidigare. Jag har inte velat ringa honom och be honom komma över på ett bra tag. Nästan två veckor, om jag inte minns helt fel. Det är påväg. Jag kommer framåt. Små steg möjligtivs - men jag kommer framåt. Det tar ett tag bara.

Sen började hon leka matchmaker. Försökte komma på killar som hon känner som hon skulle kunna tänka sig mig med. Visst, hon hade intressanta val. Men varför måste alla stressa? Jag saknar inte närheten just nu. Kan jag inte bara få vara jag ett tag. Försöka ta reda på vem jag är, vad jag vill med mitt liv och vart jag är påväg. Just nu vet jag inte det. Det går inte längre att leva en dag i taget. Jag måste fixa en plan. En plan för min framtid.

När hon började med olika killnamn, jag vet vilka alla är. Men jag vet att de är intresserade av henne, inte av mig. De skulle aldrig kunna bli intresserade av mig heller. För hon är hon. Hon är vacker, smart och rolig. Det är inte jag. Jag hatar mig själv och jag hatar allt jag gör. Jag är ingen bra person, jag vill inte ha någon som hänger efter mig.

Jag bad henne sluta. För jag orkar inte. Men hon fortsatte. Hon kan ju inte veta vad jag tänker. Hon fortsatte säga namn och sen sa hon att hon saknade se mig le när jag pratade om en kille. Hon tyckte att jag förtjänade en kille som kunde göra mig glad. Men vem vill ha ett missfoster som mig? Jag orkar inte. Låt mig bara vara. Snälla, jag älskar dig vännen, men jag klarar det inte. Inte nu. Jag vill inte ha någon annan än mina vänner och mina familj att bry mig om. Jag klarar knappt av att bry mig om mig själv.