Alltså. Ni kommer aldrig att tro mig. Jag tror inte på mig själv.

Hur fan gick det sådär? Det känns som en dröm.

För att göra en lång historia kort: Jag vaknade på E's hotellrum imorse.

Vet inte va jag ska tro. Eller tycka. Eller tänka.

Jag är bara så glad. Han ville träffa mig när han va här.

Men det blir va det blir. Jag hoppas bara lite. Lite mer än jag borde.

Vägde mig nyss förresten. DAG FYRA: 61.8 - que? haha. aja.