Full igår

Någon är förvånad?

Hade faktiskt rätt kul. Även fast jag väntade på att S skulle SE mig. Visst han hälsade och gav mig en kram, men inte mer än så. Och jag FÅR inte bry mig längre. It's over. Get used to it. Men det suger. Han är verkligen fin. Dock behöver han klippa sig, men det är ändå något med honom som gör att mitt hjärta slår ett extra slag. Vet inte vad, vet inte varför - vet bara att det är så.

Önska jag kunde träffa någon där jag kände samma sak, fast att han känner samma sak för mig. Att hans hjärta slår lite snabbare, att han bryr sig om vad jag gör. Att jag får hans hjärta att slå lite snabbare.

Men nej.

Det närmsta jag kommer det är Mr X

och han är en avslutad historia

Hur mycket jag än tycker om honom som en vän kan jag aldrig se oss två tillsammans. Jag kommer aldrig kunna glömma hur mycket ont jag har haft på grund av honom. Jag kan inte glömma det.

Jag vill hitta någon att älska. Eller rättare sagt: någon som kan älska mig.

På riktigt. Visa att det går. För jag vill också uppleva det. Iallafall en gång.