Jag seriöst hatar människor som måste va tillsammans med någon. Alltså måste, för annars kan man inte vara lycklig. Som är kvar i förhållanden som egentligen bryter ner en BARA för att man SKA ha ett förhållande. Det spelar egentligen roll med vem eller hur.. bara en person.

Jag har en vän som verkligen är så. Sen jag lärde känna henne har hon haft minst 2 riktigt seriösa förhållanden och däremellan haft någon annan som varit mer än KK men mindre än pojkvän. Hur man nu kan få ihop det. Jag har funnits där och hjälpt henne när det gått dåligt, när den förra pojkvännen dumpade henne, när hennes plika KK-pojkvän dissat henne och nu när det gått dåligt med den nuvarande.

Men jag då? Vad får jag för det? Jag fick veta NU att hon fått ett nytt jobb. Vilket jag inte ens visste att hon sökt, bara att hon funderade på det. Hon var en av de första (Förutom mamma och BV då) som jag smsade och berättade om att jag sökt till universitet nu (Det har jag inte berättat - men det har jag! Wish me good luck!)

Det värsta är inte att hon inte berättade det förrän nu utan att jag VET att hennes pojkvän vetat hela tiden, men hon har STRUNTAT i att berätta för mig?

Men vem bryr sig, vem är jag egentligen? En vän som alltid stannat kvar är väl inget att ha?

"There is a difference between giving up, and knowing when you have had enough."