För tre år sen vägde jag 65 kg idag.

Idag väger jag 60.5kg

Det är inte så stor skillnad. Men jag vet också att det är annorlunda. Allt är annorlunda än vad det var för tre år sen. Mitt liv är så mycket finare nu. Även fast jag har så många perioder jag bara vill ge upp så vet jag att det kommer bli bättre. Och blir det inte det, så får jag leva ett dåligt liv. Jag säger inte att jag mår bra, för vissa stunder kommer känslan tillbaka. Ni vet klumpen, klumpen som bara finns där. Den går inte att svälja, inte att spotta ut. Den stannar där den är tills den förstört en lite.

Jag kan inte förstå att jag bloggat i snart 4 år. När jag går tillbaka och läser kan jag inte förstå att det är jag som skriver. Det är verkligen känslor som jag inte berättat för någon annan. Saker som ingen, förutom ni och jag, vet. Men jag är så glad att jag har den här bloggen. Och ändå fått kontakt med så fina människor. Nu handlar det kanske inte om att peppa varandra till att gå ner i vikt som det var förut. Men jag är så glad att ni alltid funnits här och aldrig dömt. Eller aldrig dömt så jag vet det iallafall. Vad ni gör i erat riktiga liv kan jag inte svara på. Tack speciellt till dig LP, för att du alltid funnits kvar. För att du alltid funnit DÄR. Tack. Seriöst.

 

Lp

26 juni 2012 00:19

Kära lis. Nu har jag läst igenom alla inlägg jag missat. Har haft så jäkla mycket som hänt i livet på sistone känns det som att jag inte hunnit med annat än Facebook på senaste i princip. Jag är ledsen att jag inte kunnat skriva några stöttande ord.. När du behövt dem. Men 1) prata med din pappa och säg hur du känner. Han älskar dig, mår säkert jättedåligt han också över att han inte tagit sig tid oftare för att träffa dig. Ge honom en chans till, bjud med honom och bara honom på bio och restaurang, en helkväll, och försök förlåt honom och glöm alla hämningar. Han kanske blir bättre efter det, jan kanske bara inte vågar ta första steget för att han skäms.

2) jag tycker om dig. Så som du skriver och den personen som skiner igenom i dina texter, tycker jag om. Det finns mänga som tycker om dig och hade valt dig före andra. Oavsett om det är svårt att tro så finns det alltid någon som tänker på dig, saknar dig och bryr sig om dig. Alltid. Om så det är en farmor eller en hund, så finns det alltid någon. Om inte annat så kommer den personen när man slutar leta. En dag, lis, är han bara där, och du kommer vara lycklig. Det kommer hända. Så försök fokusera på att vara lycklig NU, själv, med saker som är fina just nu. För den tiden kommer. Det lovar jag.

Jag har (3e strul-bloggen jämnt!) fixat en blogg som funkar nu. Idag fixades det och imorgon dyker första inlägget nog upp. Tänker skriva om mitt liv. Om allt som jag gått igenom. Allt. För att få ut allt. Men därför gäller det att bloggen är stensäker. Ingen här omkring får hitta den. Lösenskydd vill jag inte ha då jag vill att den ska vara öppen för alla som varit i liknande situationer och kanske finna trygghet, pepp att fortsätta kämpa.

Så jag vet inte hur jag ska kunna ge den till dig om jag inte för din hotmail.. Den får inte komma ut, oavsett vem som frågar dig efter adderssen så svara inte! Jag ger den till er som ska ha den, ingen annan. Vet att du förstår!

Men kunde jag skicka den här så att du inte accepterar kommentaren? <3 om du vill ha den fortfarande vill säga!
förlåt för värsta mailet haha, Kände att jag hade en del att ta igen.

Ta hand om dig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sist jag skrev så berättade jag att jag nyligen fått veta att en släkting var döende i en sjukdom. En person som alltid varit en stor del av mitt liv och min uppväxt. En perso som alltid stöttat mig.   På lördag är det en vecka sen hon gick bor...

Godkväll Update sen senast: Fyllt 25, flyttat hemifrån. Det var det.   Alltså jag visste ju att den här dagen skulle komma. När jag skulle inse att jag inte betyder någonting för A. Det är klart jag visste att dagen skulle komma. Men någonstans...

Senaste gången jag skrev var den 13 maj 2015 Nu är det den 16 januari 2016   Jag trodde ingen läste det jag skrev, men ändå har jag fått två kommentarer om varför jag inte skriver. Svaret är egentligen simpelt. Jag har inte haft något att skr...

Suttit i snart två timmar i soffan utan att ta tag i mitt livDet är ju knappast så att jag inte har någonting att göra nu Jag har bara ingen lust   Ingen motivation. Ingen inspiration.   Borde skriva klart diskussionsdelen i min c-uppsats, ...

  Jag är inte perfekt. Jag är egentligen rätt normal. tror jag. Jag har tidigare under min tid på den här bloggen ändrat väldigt mycket på min historia. Inte om det jag vart med om eller hur jag känt, utan snarare namn och släktrelationer oftast....