kunde inte väga mig imorse eftersom jag sov hos en kompis,

men än så länge har jag ätit:

- 2 rostade smörgåsar med smör och ost, 1 glas oboy

- lite godis

MEN ÄNDÅ (!) så väger jag 63,9 kg nu. Så jag är lite glad ändå! Trots att jag måste sluta äta så jävla mycket om jag vill gå ner i vikt, men nu känns det peppande, när jag lixom gått ner. 13,9 kg till och jag är lycklig.

undra om tankar gör att man går ner i vikt?

64.0 nu när jag vaknade

Tänkte skriva upp maten idag, bara för skojsskull:

Frukost: -

Lunch: 3 rostade mackor med smör

Middag: Bigmack plus meny + vanlig cola (+ lite extra pommes)

Annat: några cola glas, en päronsplitt

öhm. fetto?

det är natt

jag är känsloladdad

det är som vanligt

varför finns det så mycket jag vill säga, som jag inte vågar?

jag är så rädd att du ljuger för mig, att det är jakten du vill ha.

ingenting mer, bara jakten och sexet. jag vill ju ha mer.

fast jag förtjänar det inte, men jag vill inte ha a och inte b,

jag vill ha hela jävla alfabetet tillsammans med dig, jävla fina Mr X.

jag är rädd. jag är rädd för att vara för på så du backar och försvinner,

men jag är rädd för att inte visa vad jag känner så du försvinner.

jag vill bara vara med dig, varför vågar jag inte säga det?

du har sårat mig mer än alla andra jag känner, men med dig..  känner jag mig lycklig. lätt. glad.

man ska inte gråta över killar som beter sig som svin

man ska inte äta massor bara för att döva sorgerna

man ska visa att man är stark

men jag är fan inte stark, någonstans, när det gäller honom.

jag vägde 64,8 idag EFTER middagen

nu har jag iofs ätit godis också, och det suger.

jag vet att jag gnäller mycket. men jag vill inte prata med mina vänner.

för det känns som alla har redan så mycket problem att jag inte vill störa.

jag vill bara göra alla glada och det gör jag inte om jag gnäller för dem.

jag vet att det blir tråkigt att läsa om mitt jävla liv men jag måste skriva.

jag har alltid tyckt att skriva är lättare än att prata, speciellt om problem,

förut skrev jag i en egen bok, men jag var rädd att mamma skulle hitta den.

eller att någon i min omgivning skulle hitta den. så jag slängde den, i panik.

nu har jag ont i magen, och jag vet inte om det beror på godiset eller mensen.

eller om det är någonting annat, för jag känner mig mest likgiltig till allt.

jag önskar att det fanns något sätt jag kunde visa Mr X vad jag känner.

jag är inte duktig på att visa känslor för att jag är rädd för att bli sårad

men när jag väl gör det och blir "dissad" så vet jag inte.

då blir jag osäker, går hellre därifrån än kämpar. jag vågar inte kämpa.

jag vill inte misslyckas, jag klarar inte att misslyckas.

jag önskar att jag vågade säga det. att jag blir osäker när han gör så.

även fast jag vet att han inte dissade mig för att vara elak, det bara blev så.

eller, jag vill tro att det är så iallafall. vill tro att han talar sanning.

jag vill verkligen lita på honom, jag vill höra honom säga massa fina saker.

men jag är rädd för att bli kär. för blir jag kär så blir jag svag och då kan jag såras.

but if you're not in, you can't win. det är väl så man brukar säga?

och tro mig, om jag vågade hade jag varit så in så hälften kunde räcka.

nu önskar jag bara att han kunde ringa och säga att han saknar MIG.

eller bara att han vill träffas.

jag kan göra vadsomhelst för att få ligga i hans armar en stund.

men jag förtjänar inte det ikväll. för jag har ätit godis.

jag är dålig. jag har lagt det där med vikten åt sidan, och "njutit"

man njuter inte genom att äta onödigt och onyttigt.

jag är redan fet, jag behöver inte mer skit mig nu

jag behöver gå ner i vikt, och bli smal och vacker så Mr X inte skäms

för det är kanske därför han dissar mig när vi går på fest?

han kanske skäms för att jag är fet. för att jag är så jävla otroligt ful.

fast när vi är ensamma får han ju som han vill - då spelar det ju ingen roll.

då kan han blunda. behöver inte lägga ögonen på mig. blunda och njuta.

förlåt för ett osammanhängande inlägg. jag behövde bara skriva av mig. har egentligen mycket mer att säga, men jag orkar inte. orkar inte skriva mer, vill inte att ni tro att jag bara vill ha kommentarer om att det är synd om mig. för det är inte synd om mig, jag får fan skylla mig själv.

2 tunnbröd med smör och räksallad

1 kebab med bröd + cola

morgonvikten var på 65,1

så jävla trött på allt

jag vill bara supa.

supa. knulla. röka. försvinna.

bara en liten stund.

snälla?

64.5, iallafall något

det finns egentligen rätt mycket bra med idag. 

trots att vädret suger och allt det där, så känns det rätt bra

jag känner mig fet, men det gör jag väl sådär varje dag?

frukosten blev för stor, men aja, jag får skylla mig själv.

jag ska faktiskt träffa mr x idag. det känns så jävla bra.

men jag vet inte vad vi är? jag vet hur bra det känns för mig.

men han? är det samma sak nu som förut? är det bättre nu?

"jag är ingen pojkväns kille", men är du inte villig att försöka?

åh, jag vågar inte fråga. jag vill fråga vad han känner, jag vågar inte.

varför är misshandel olagligt när kärlek gör lika ont?

men tack C, för att du tror på mig <3 du är bra, guldvärd.

MENS

fyra äckliga bokstäver

behöver jag säga mer?