Mitt hem.

Denna plats.

det känns inte som mitt hem. platsen jag bor på. där jag ska känna mig trygg. för det gör jag inte. jag känner mig inte trygg i mitt eget hem. ibland vaknar jag fortfarande upp och undrar vart fan jag är. är det här mitt hem? det känns konstigt att inte vara trygg i sitt eget hem. där jag antagligen kommer bo en tid framöver. här är jag inte trygg.

det är något som gör att jag inte är trygg. jag börjar tro att det beror på mig. Mig. inte hemmet, utan att jag inte är trygg i mig själv. jag har jättelåg självkänsla och dåligt självförtroende. jag är inte värd någonting som händer. jag är inte värd att man bryr sig om mig. för det är ju det jag blivit visad, att jag inte är värd det.

man ska försöka fokusera på det positiva och på det man har, inte på det man inte har. men det känns inte som jag har någonting i mitt liv som jag är stolt över. jag var stolt över skolan, men nu är mina betyg inte lika bra. jag var stolt över mina vänner och min familj, men jag vågar inte längre vända mig till dem eftersom jag är rädd att bli sviken.. jag är inte stolt över min kropp, jag är inte trygg i mig själv.

jag är rädd. för jag inte har kontroll över framtiden. jag har inte längre kontroll över mina känslor, eller över vad jag vill. mitt hjärta vill ta massa risker medan min hjärna säger NEJ. jag är inte värd det, för jag är inte tillräckligt modig. hur har jag tänkt klara av alla mina drömmar? jag klarar knappt av att prata med kassörskan på ica.

det finns alltid ett val att förändra detta. att göra någonting åt det. men jag gör inte det. för jag tror inte att jag klarar det. jag vågar inte ta den risken. att bli mer besviken på mig själv. min kropp har återigen byggt upp muren som Mr. X rev. nu är den där. större och starkare. den står där. stoppar mig för att nå mina mål.

jag har nu två val: ta en slägga och slå sönder den eller stanna kvar bakom och låta livet fortsätta som det gör.

Godmorgon.

Det är stressigt nu. Måste springa till bussen! SHIT!

61.1 kg iallafall.