"Hur länge har du haft ÄS?"

Jag fick nyligen en fråga här på bloggen som löd precis som ovan. Jag råkade ta bort den innan jag svarade så därför tänkte jag att jag ägnar ett helt blogginlägg som kompensation.

Först och främst så vet jag inte riktigt hur man ska se på att jag har en ätstörning. Jag har varken anorexi eller bulimi, inte heller ortorexi eller något annat. Jag har en störning till maten och jag hatar min kropp mer än något annat i världen (förutom mitt dåliga självförtroende), men jag vet inte riktigt om jag själv räknar det som en ätstörning.

Men OM vi skulle räkna det som en störning så kan jag väl säga att jag ALLTID har tyckt att jag varit tjock. Jag kan inte riktigt sätta någon ålder, men jag vet att när jag gick i femman så började jag sluta ha linnen/t-shirtar i skolan utan att ha en kofta över eller att tröjan inte satt tajt. Just för att jag tyckte jag var tjock. Jag minns det rätt tydligen. Vi stod i kapphallen (eller vad man ska kalla det) och det var i början av sommarn, jätte varmt och jag stod där med min munktröja och sa att jag inte alls tyckte det var så varmt. Medan alla andra sprang runt i tunna tröjor.

Jag minns en annan gång när jag var i samma ålder och  bråkade med min Bästa vän. Den enda tanken jag hade i huvudet var att jag skulle bli så mycket smalare än henne så jag skulle bli mer populär än vad hon var. Jag stod i badrummet och granskade min kropp medan den tanken for runt i huvudet (jag minns även att bråket var pga att hon började umgås mycket mer med en annan tjej och dissade mig totalt).

Men jag har väl aldrig tänkt på det som en ÄS. Utan mer som.. ett behov att vilja se annorlunda ut. Innan jag började gymnasiet 2007 började jag blogga. Med samma namn som nu fast på blogg.se. Där skrev jag absolut inte om att jag var tjock, utan om saker som att jag var oskuld och att jag inte hade någon att prata med. Jag skrev om hur jag ansåg att livet var.

Det var väl i Januari 2008 som jag började ta viktnedgången på allvar. Jag började hoppa hopprep, gå ut och gå och simma ganska mycket. Jag vägde då 56 kg. Gick ner till 51. Sen började jag träffa Mr X och därmed kom p-piller och sveket, tårarna och tröstätandet. POFF så vägde jag 65 kg.

Nu är det 2010 och jag väger säkert 63 kg (jag har inte vägt mig på säkert 2 veckor). Pendlar väldigt mycket i min vikt mellan 61 och 63 annars. Jag hatar fortfarande min kropp, jag är fortfarande singel, jag har fortfarande sugigt självförtroende. Jag har fortfarande ingen att prata med sånt här om, förutom er. Jag måste göra någonting åt det. På riktigt. Jag orkar inte må dåligt. Över mig själv. Om jag bara kommer ner till en bra vikt så har jag iallafall ett problem mindre. Och då kan jag börja bygga på mitt självförtroende.

Så nu ska ni få se på en motiverad Lis!

ehm.. jag hoppas svaret räckte.. förlåt att jag inte skrivit tidigare. jag har varit bortrest, och jag mår fortfarande dåligt. det känns som jag inte har någonting. jag känner mig tom. men jag är tillbaka till bloggandet nu. hoppas ni är kvar <3