inatt låg jag och skrev sms om hur livet är bra, om att allt kan lösa sig till en vän som har det jobbigt. om att skada sig inte är det bästa, att livet är en bra upplevelse. en resa. hur alla har det jobbigt, men att det löser sig alltid.

varför är det så lätt att säga såna saker? när man själv hatar livet. när man själv vill försvinna från allt. när man själv förstår vart enda ord som man läser men som man som vän MÅSTE säga emot. man måste göra det.

om jag kunde skulle jag ta all smärta från mina vänner, så de mår bra. för i många fall förtjänar de att må bättre än vad jag gör. för de är bättre människor. smartare, omtänksammare, snyggare. än vad jag är.

vad var meningen med det här inlägget? ingen aning. jag vet inte. jag bara pratar strunt. precis som vanligt. jag antar att det var för att det är så lätt att säga saker, som man själv inte följer. eller något.

godnatt finingar. jag hoppas ni mår bra, för det förtjänar ni. NI är alltid fina.