"Jag börjar om varenda dag, försöker vara den som dom vill att jag ska va

men när jag somnar på natten har jag glömt om jag själv mår bra

och jag vet inte vart jag är, jag är med men aldrig riktigt där

det är höstkallt på balkongen och jag längtar till nåt annat än det här"

idag har jag haft en låg dag. En riktigt låg dag. började gråta för ingenting. jag orkade bara inte le. jag känner mig så galet ensam. det spelar ingen roll vad jag gör, vem jag är med - jag är ensam. jag behöver något annorlunda. jag behöver åka iväg, göra något jag inte brukar, göra något kul. jag vill inte vara beroende utav någon. för det är jag alltid. var det inte mr x så va det e och sen s.

och nu är jag ensam.. igen.

fuck it.

Full igår

Någon är förvånad?

Hade faktiskt rätt kul. Även fast jag väntade på att S skulle SE mig. Visst han hälsade och gav mig en kram, men inte mer än så. Och jag FÅR inte bry mig längre. It's over. Get used to it. Men det suger. Han är verkligen fin. Dock behöver han klippa sig, men det är ändå något med honom som gör att mitt hjärta slår ett extra slag. Vet inte vad, vet inte varför - vet bara att det är så.

Önska jag kunde träffa någon där jag kände samma sak, fast att han känner samma sak för mig. Att hans hjärta slår lite snabbare, att han bryr sig om vad jag gör. Att jag får hans hjärta att slå lite snabbare.

Men nej.

Det närmsta jag kommer det är Mr X

och han är en avslutad historia

Hur mycket jag än tycker om honom som en vän kan jag aldrig se oss två tillsammans. Jag kommer aldrig kunna glömma hur mycket ont jag har haft på grund av honom. Jag kan inte glömma det.

Jag vill hitta någon att älska. Eller rättare sagt: någon som kan älska mig.

På riktigt. Visa att det går. För jag vill också uppleva det. Iallafall en gång.

63.2 imorse.

Gick en jävla mil igår. Första 5km va hemska sen gick benen av sig själv.

Nu har jag ätit alldeles för mycket frukost och ska snart få skjuts till jobbet.

Inte kul. iiinte kul.

Hatar jobbet, hatar mig.

Hej höstdepression?

sängen, tända ljus, lite sönddagsångest och "dude, where's my car?"

Det är mycket som förändras i mitt liv just nu. Försöka skapa den person som jag verkligen vill vara. Jag försöker skapa mig. Jag försöker lägga undan allt som gör mig ont, försöker glömma S, E och alla de andra som egentligen aldrig velat ha mig. Jag försöker glömma allt som är jobbigt på jobbet som gör att jag inte vill gå dit. Jag försöker. Gör allt jag kan. Men det är svårt.

Jag har gjort kroppsliga förändringar med, eller ska man kalla det hårliga (?), jag har gjort förändrigar i mitt hem hos mamma. Bor ju inte kvar hos pappa längre. Stannar nog här. Lugnast så. Nästa vecka ska jag komma igång med att träna. Jag känner att ska jag skapa mig - så ska jag skapa mig från början. Det här är mitt nya liv. Det här är på riktigt nu.

Förresten 10 år sen WTC-attacken. Galet. Minns den dagen som den vore igår. Minns hur minnesstunden hölls i matsalen, minns hur konstigt att blev. Dagen som förändrade världen brukar man ju säga och jag kan inget annat än hålla med.

BTW. om ni gillar kärleksfilmer (eller vad ska man kalla den?) se Remember me. Ser ni den idag så passar det rätt bra, måste jag erkänna. Även fast det bara är en liten del av filmen med stor betydelse. Såg den imorse på tv1000. Fin.

OCH ÄNNU VIKTIGARE.. LP, du är bäst. Tack

  Jag kan inte längre minnas någonting som är bra med dig.

Det är natt. Det är fredag. Jobbigaste tiden på veckan. För jag vet att inatt kommer du inte ringa mig. Även fast jag inte kan låta dig komma hit (för jag har mens..) så vet jag att du kommer ringa någon annan. Säkert den där tjejen som du pratade med på facebook. Hon jobba tydligen också på LK. Nu fattar jag kopplingen.

Mr X ringde nyss och ville träffas? Ta en cigg och umgås? Say what? Ensamma? No way. Är inte intresserad av honom. Alls. Någonstans. Och jag vet att han var full. Jättefull. Men wtf.. Näe.

Nu ska jag försöka sova. Jag orkar inte. Har en stor godispåse i köket. Men vill inte ha. Jag är för tjock. Ful. Äcklig. AAAAAH, hate it.

S va ute och träffade en tjej igår. Han har tillochmed skrivit det på facebook. Och ja, de ska träffas på fredag igen. För det står i en kommentar "Då gör vi det på fredag då!". Yey. Hate my life. Varför är jag ful för? (63.7 imorse - det säger väl fucking allt?) Varför fick jag inte bli en av de söta flickorna?

Jag kan inte gå dit på fredag. Jag vet inte om jag klarar det när jag vet att han är där. Om jag inte är skitpackad. Och nu menar jag packad. För då kanske jag inte bryr mig. Varför bryr jag mig? Hey svartsjuka.

Jag vill inte vara ensam.