idag är jag  glad att jag har en sån fin bästavän som jag faktiskt har. jag älskar dig.

Förlåt att jag inte uppdaterat. Eller förlåt? Vem ber jag om ursäkt till? Spelar det längre någon roll?

Jag känner mig så jävla sviken. Över något jag inte ens vet all fakta till. Men jag vet att det kan vara sant. Och det gör mig så jävla besviken. Det känns som att jag inte alls spelar någon roll, det känns som att jag är bortprioriterad. Som att jag inte duger. Den här personen har svikit mig så hårt nu. Det gör så ont. I hjärtat. Just för att jag älskar den här personen egentligen, men just nu har jag svårt att minnas varför. Den här personen har svikit mig hela livet, aldrig funnits där. Eller jo, i vissa perioder. Trots alkoholism, trots att du lämnat mig och mamma, trots att du säger saker du inte menar.. 

Men det här tar nog priset, pappa..