det värsta är inte att mina sängkläder luktar som dig

det värsta är att det luktar gott

Jag vill alltid ha det jag inte kan få.

Ta t.ex nu S. Han tyckte inte vi klickade, han smsar hundra andra tjejer, osv osv. Han är rätt självgod eftersom han vet att han är snygg och hur man ska charma en tjej. Han vet hur man gör. Han har gjort det förr.

Och jag är en i mängden.

Ändå kom han hit och sov igår, hade lite sex, myste imorse och sen drog han hem. Inge mer med det. Han fick massa sms av en tjej (som ÄR tillsammans med min barndomskompis.)

Så jag antar att han är likadan. Han vill ha något han inte kan få. Fast medan jag inte gör något åt det så gör han det. Och vill han ha något så kan han få det. Det är det värsta.

Så jag vill ha honom (antagligen för att jag aldrig kommer få honom) och han vill ha henne. Hon som redan hade allt. Livet är bra orättvist. Varför kunde hon inte låta honom va, när hon har en redan. Men det spelar ingen roll.

För honom är jakten roligast.  och jag är inte värd att jaga. Jag finns ju redan där.

Shit va länge sen det känns som att jag skrev. Vet inte vart dagarna tagit vägen, eller vad jag lyckats med sen jag skrev sist? Vikten är samma för jag har inte alls tagit tag i det som jag sa. Dåligt av mig. Ja, som fan. Besviken? Ja, det kan man säga. Full? Ja. Eller alltså nu har jag inte druckit på ett bra tag, så börjar nyktra till ordentligt. Faktiskt. Tro det eller ej.

Nu till chocken. Påväg hem från krogen fick jag ett sms av S som är hos en kompis i stan och super. Frågade om jag hittat något sovsällskap till inatt. Svarade nej, men att han var välkommen. Fick svaret att han skulle ringa när han närmade sig. Det är ju najs.

Fan va najs. Annars har jag typ inte pratat med honom på jättelänge. Till och från. Knappt alls. Lite bara. Men najs om han kommer hit. Ligga lite.. och kramas. Och sådär.

HÖHÖ

Godnatt raringar.

Hoppas lördagen vart bra