Jag har många gånger känt mig värdelös

Så det var inte första gången idag

Men tårarna kändes ändå annorlunda. Hur kunde han, som min pappa, bete sig som han gjorde idag? Anklagande, fokuserade bara på det negativa, påpekade saker, skrek, kallade mig 14åring.

Den människan som ska älska mig. Oavsett vad. Den som ska stärka mig, hjälpa mig, stötta mig. Utan han gjorde att jag började gråta. Han brydde sig inte, utan fortsatte mala på. Han tryckte ner mig. Han visste att jag skulle iväg och ändå lät han mig fortsätta gråta. Medan anklagelserna om att jag inte kan bete mig vuxet, att jag gör allt fel.

Så nu har jag insett att han har valt henne före mig.

Och det gör förjävla ont. Det blir aldrig som förut.