{i've missed you too LP! <3 massor. sjukt. sjukt att du alltid förstår. det är så skönt att se dina kommentarer, att veta att någon i den här sjuka världen förstår. Och det känns verkligen som att du gör det, inte bara säger det.}

Jag hatar den här ångesten över att sluta jobba, stressen för att jag ska börja universitet, det jobbiga i magen över dessa killar som säkert skulle vara bra för mig. Precis som jag har tjatat om de senaste dagarna. Den här U har inte hört av sig idag, och det finns två alternativ varför:

1. Han var bara ute efter att ligga. Nu är jag inte intressant längre när jag sa att jag inte hade tid att träffas i veckan.

2. Han leker svår och väntar på att jag ska höra av mig (just för att jag sa att jag var upptagen i veckan)

Det jobbiga är att jag VET att det här är det jag vill. Jag vill inte ha honom. Så varför bryr jag mig? Jag vet egentligen inte om jag bryr mig. Jag hatar bara såna här saker. Som att någon försvinner bara helt plötsligt. Utan anledning. Eller att det finns en anledning som jag inte vet om.

Detta gör ju bara att jag grubblar mer. Precis som när E försvann, och hans anledning hade inget med mig att göra. S har jag aldrig fått en förklaring varför han ens köpte en present från USA till mig. Sen träffas ett tag. Sen borta. Wtf happend?

Hur försvinner folk bara? Peyton i One Tree Hill ritade en teckning i säsong ett där det stod "People always leave" och jag har insett att det stämmer. Och man kommer antagligen aldrig får veta varför. Eller okej - skulle jag fråga så kanske jag skulle få svaret men jag är inte säker på att jag hantera sanningen.