Har suttit och tittat länge på skärmen nu och jag vet fortfarande inte vad jag ska skriva. Jag känner mig tom. Jag vet inte alls vad jag vill i mitt liv, förutom bli snygg. Jag vill bli eftertraktad. Jag vill bli älskad. Egentligen för den jag är, men jag tillåter ingen att älska mig nu. För jag tycker inte att jag förtjänar att bli älskad. En tjockis på 60.4 kg förtjänar inte att älskas. Jag tycker inte att alla som väger samma sak som mig är tjocka, absolut inte, för det sitter inte i siffrorna. Vikten sitter på kroppen. Det är fettet. Fettet som dallrar när jag går. Benen som går ihop när jag står.

Jag är ful. Jag är äcklig. Imorgon ska jag fan börja mitt liv.