Jaha.

Nu är jag 21 år gammal. Födelsedagen i sig var väl inget speciellt, mamma sov hela dagen och jag spenderade min tid i skolan och med vänner. Rätt trist dag tyvärr. Men i fredags när vi firade mig var det annat än lugnt. Jag var full som en kastrull och hade så himla kul! Däremot har jag fått blåsor under fötterna för att jag hade nya klackskor. Men det var det värt. Det var kul.

S var där som vanligt, fick världens kram. Och ett grattis. Kändes bra faktiskt. Men jag saknar honom. Eller jag saknar hans närhet. Han kommer alltid vara speciell. Eller inte alltid, men just nu är han verkligen det. Eller.. Har han vart i ett år snart. Men ja, det går väl över. Antar jag. Eller så blir han en sån som E är. Som fortfarande är speciell i min ögon. Däremot sa han igår något som fick mig att tro att han har någon på g. Vilket är så jävla kul för honom. Men han borde vart min. Men det blev han aldrig. Så jag önskar honom seriöst allt bra i världen. Samma sak med S

.. trots att jag alltid kommer önska att jag skulle vara det bästa, för någon.