Visst. Jag har ätit jordnötter idag. Ungefär 1,5 dl. Men jag har inte ätit något annat socker. Bra gjort av mig fan. Jag har ätit någonting med socker VARJE dag sen i fredags. Och säkert innan det. Men idag är jag inte ens sugen. Fan vad äckligt med socker alltså.

Jag är säkert uppe i över 1000kcal ändå. Imorgon ska jag prova räkna lite faktiskt. Försöka skippa frukosten, lunchen och kanske middagen med. Bara prova. Aldrig klarat det innan. Annars blir det nog lite av frukost och middag and then finito. Och tuggummi såklart. Jag älskar tuggummi. Bästa grejen ever.

Hur mår ni? :)

Frukost: 4 knäcke + smör + skinka. 1 glas mjölk. 1 brustablett + vatten.

Lunch: Vatten

Middag: Soppa med makaroner och köttbullar. 3 knäcke + smör. 2 glas mjölk

+ 1,5 dl jordnötter

'cuz im week, week, week. very week.

Men vi dog inte idag. Vi får väl se vad som händer nu.

jag är rädd för döden. jag är rädd för att inte hinna göra allting jag velat göra, säga allt jag velat säga. jag ryser av bara tanken att inte få prata med alla igen. jag har aldrig upplevt att någon av mina nära har dött. därför känns det värre. man kan ju inte leva föralltid, men jag kan inte tänka mig ett liv utan t.ex mormor, farfar, farmor, morfar, mamma, pappa.. Även om jag inte pratar med dem varje dag, som jag egentligen borde, så finns de ändå där. Vad händer när de inte gör det? Då finns de inte. Då är de borta. Föralltid.

Då kommer jag ångra att jag inte sa allt det där jag ville säga. Ändå kan jag inte bara ta telefonen, slå deras nummer och ringa. Det tar emot. Jag vet inte varför. Hur mycket jag än vill så går det inte. Kanske är det för att jag vet att de inte kommer leva för alltid. Att samtalet kan vara det sista. Nu sitter jag här och gråter. Fan, jag hatar att gråta. Det blir inte bättre av att gråta. Jag blir bara svagare av att gråta. Jag vill bara kunna göra allt jag vill göra.

Nu för tiden har jag tänkt på döden ofta. Sen läser man i expressen att jorden ska gå under. Man bara mer orolig. Folk skämtar om det. TÄNK OM DET HÄNDER?  Jag önskar ibland inget annat att jag ska dö, men jag vågar inte dö. Jag vill inte lämna alla. Nu mår jag ännu sämre. Jävla fittor som inte kan låta såna här expriment vara. Vad är meningen? Åh. Jag blir frusterad.

Så allihopa - om jorden nu går under idag så är det här mitt sista inlägg. Annars hörs vi imorgon. Och det hoppas jag. Annars vill jag säga tack till alla som stöttat mig och peppat mig. Ni är finast i världen. Ni är min lilla hemlighet. Tack för allt. Ni är bäst. Fan. Jag hatar att säga hejdå. Det här funkar inte. Vi hörs imorgon, ingenting kommer hända.

Sympton:

• Nedstämdhet
• Nedsatt intresse och glädje
• Viktändring (minst 5% ökad eller minskad vikt per månad)
• Sömnstörning
• Motorisk oro eller hämning
• Svaghetskänsla eller brist på energi
• En känsla av att vara värdelös eller skuldkänslor
• Minskad koncentrations-, tankeförmåga eller obeslutsamhet
• Återkommande tankar på döden eller självmord

Om man har 6 av 9 sympton - bör man räkna sig som deprimerad då? I så fall antar jag att jag är deprimerad.