Imorgon ska jag fixa mitt älskade badkort

och väga mig. Helvete. Jag är nervös.

Kan jag inte kontrollera killarna, får jag kontrollera min kropp.

Im going down. Down Down Down..

såg nyss att E ska åka till Stockholm med sina kompisar i helgen. varför åkte han aldrig hit för min skull? eller han gjorde. en gång. en helg. och jag var där i en vecka. varför kom han aldrig efter? fan honom.

Ha.

Haha.

Jag insåg nyss en likhet mellan både Mr X, E och K1. - Alla är totalt ouppnåeliga.

Mr X och jag har alltid försökt fixa vårat förhållande, men det har aldrig funkat. Vi har alltid börjat bråka och tillslut ville jag bara ha honom för att jag inte kunde få honom.. 

 
E bor alldeles för långt bort, är alldeles för snygg och den här killen slutade helt plötsligt höra av sig och helt plötsligt ville jag ha honom ännu mer. Jag saknade honom hela tiden och drömde tillbaka. Men jag visste att han aldrig skulle komma tillbaka.

K1, killen som är en av Mr X bästa vänner som han har förbjudit mig att träffa. Behöver jag säga mer?

Jag antar att det som är ouppnåeligt är det jag helst vill ha. Varför är det så?

Jobb jobb jobb och åter jobb.

På ett sätt känns det skönt att jag skrivit ner lite känslor om min psoriasis. Visst, det finns mer känslor. Tro mig. Det bubblar inom mig. Och nu pratar vi inte om något positivt med att det bubblar. Det handlar om något negativt, och snart (antagligen en kväll) kommer det explodera. Så ni kan ju förvänta er rätt mycket känslor inlägg. Om psoriasisen. Om hur Mr X förstörde mellan mig och K1 i helgen. Om vikten (som förövrigt stod på 62.6 i veckan - usch).

Aja. Nu ska jag iväg till jobbet.

Hoppas ni får en trevlig dag.