Ibland kan man få frågan om "Vad är ditt första minne".

Jag vet inte om ni också fått den frågan någon gång?

Jag brukar alltid svara att mitt första minne, som jag har, är när jag bodde i vårt första hus. . Pappa, mamma och jag. Jag måste ha vart 3-4 år eller något. Där hade vi en trappa från nedervåningen till övervåningen. Jag minns att jag håller i handtaget som satt på väggen. För mamma sa alltid åt mig att gå på den tjocka delen av trappan så att jag inte skulle ramla, vilket iofs hände rätt ofta. Så när folk säger att jag blivit tappad brukar jag skratta, jag kastade mig förfan ner för trappan. Åter till minnet. Minnet är att jag vet att jag stod högst upp och tittade ner. Sen märker jag att jag kan ändra rösten från mörkt till ljust och intalar mig att jag kan göra film. För det är det man behöver kunna som skådespelare. Kunna prata ljust och kunna prata mörkt. Jag var rätt beroende av Pippi Långstrump som liten så jag antar att jag ville vara med i en Pippi film. Därav att jag ville göra film i den stunden.

Ett annat minne jag har, som jag precis faktiskt kom ihåg. Jag vet att det är i samma hus, så det måste varit i ungefär samma ålder. Kanske precis innan vi flyttade när jag var 5 år. Året minns jag inte. Jag vet att jag satt med pappa, mamma och mormor i köket. Jag hade ett eget lågt bord där jag fick sitta och pyssla (ni vet såna bord man ska ha i förskolan i dagens läge, ja, det hade jag för 15 år sen - tack mamma och pappa!). Helt plötsligt vill jag ha isglass. Så jag frågar pappa snällt och han säger väl antagligen ja eftersom jag får ta den. Pappas flicka vetni. Mamma sa ingenting, inte mormor heller. Det är en sån där piggelin som jag får ta.
Men det är kallt att hålla i glassen så jag gnäller. Och pappa ger mig den geniala ideen att stoppa in min isglass i micron. Vet inte vart mamma var då, men mormor försöker intala mig att det går INTE att lägga in en isglass i micron för den kommer smälta. Men jag var bestämt. PAPPA HADE SAGT ATT DET GICK, och då går det! Så jag fick en tallrik att lägga glassen på (eftersom mormor visste att den skulle smälta), la in glassen i micron, 2 minuter.

Micron plingar, såg pinnen och pölen i tallriken och jag började storgråta. Min egen far hade lurat mig. Jag vet idag att det bara var på skoj, men i det läget var helt förstörd. Jag hade ingen glass, och min pappa låg i soffan och skrattade. Idag kan jag se det som en rolig grej, men då var hela min dag förstörd. Men jag fick en ny glass. Så det löste väl allt. Men jag vet att mormor sa "va vare jag sa".

Hatar de orden än idag, haha.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sist jag skrev så berättade jag att jag nyligen fått veta att en släkting var döende i en sjukdom. En person som alltid varit en stor del av mitt liv och min uppväxt. En perso som alltid stöttat mig.   På lördag är det en vecka sen hon gick bor...

Godkväll Update sen senast: Fyllt 25, flyttat hemifrån. Det var det.   Alltså jag visste ju att den här dagen skulle komma. När jag skulle inse att jag inte betyder någonting för A. Det är klart jag visste att dagen skulle komma. Men någonstans...

Senaste gången jag skrev var den 13 maj 2015 Nu är det den 16 januari 2016   Jag trodde ingen läste det jag skrev, men ändå har jag fått två kommentarer om varför jag inte skriver. Svaret är egentligen simpelt. Jag har inte haft något att skr...

Suttit i snart två timmar i soffan utan att ta tag i mitt livDet är ju knappast så att jag inte har någonting att göra nu Jag har bara ingen lust   Ingen motivation. Ingen inspiration.   Borde skriva klart diskussionsdelen i min c-uppsats, ...

  Jag är inte perfekt. Jag är egentligen rätt normal. tror jag. Jag har tidigare under min tid på den här bloggen ändrat väldigt mycket på min historia. Inte om det jag vart med om eller hur jag känt, utan snarare namn och släktrelationer oftast....