"Nydumpad" och försöker hantera alla dessa känslor som hela tiden tar mig med storm, till att mamma ringer och säger att mormor är så dålig att hon äter massa mediciner och kommer inte upp ur sängen = hon kommer dö snart. Perfekt timing. Jag hade ju inte annat att hantera lixom. 

Ingen i min släkt har någonsin dött så jag vet inte hur det känns när någon gör det. Och när hon dör, hur ska jag klara av alla skuldkänslor? För jag kommer ha tonvis med dem. Varför har jag inte hört av mig, hälsat på. Jag bor typ 20 minuter bort med tåg. Men hälsar jag på? Nej. För jag hatar när de gnäller på mig och frågar varför jag inte hört av mig. Dålig cirkel. Frågade mamma om vi kunde hälsa på tillsammans (vet inte hur jag reagerar när jag är ensam) hon sa kanske. Så. Jag vet inte.

Igår också.. Skulle åka och hämta en sak hos A som jag glömt, de hade lagt ut de i garaget eftersom de inte är hemma. Assmidigt tänkte jag. Kunde inte sova så åkte dit. Var där vid 22-tiden ungefär. Började leta. Blev sur när jag inte hittade den. Smsade och frågade A. Fick till svar "Vadå, är du där nu?" Vafan är det för svar tänkte jag och ringde upp. Han svarade (underbara röst) och fick till svar att HAN nästan var HEMMA. Panik. Jävla skit. Fuckelifuck tänkte jag. Letade fort som fan för då kunde jag åka fort. Hittade den precis när han kommer hem. 

Fuckelifuck. Så jävla vacker är han. Började prata. Han mådde inte bra. Frågade om instagrambilden, varför han tagit bort den. Han sa att den som behövde se den hade redan sett den (syftade på min gillning). Fuckelifuck igen. Han grät. Sa att han då hade undrat om han gjort sitt livs misstag. Förstår ni hur svårt det är att övertyga någon man älskar att han gjort rätt, när det känns så fel? Det är jobbigt iallafall. Sen åkte jag hem.

Hursom. Imorse när mamma ringde och berättade om mormor bröt jag ihop. Gick ut. Ringde de som gick att ringa, behövde prata med någon. Ingen svarar. Panik. Sitter på en sten i skogen. Tårarna bara forsar. För första gången inte pga A utan en annan anledning. Panik. Vafan. Letar i telefonlistan efter någon att ringa. Finns ingen som har tid. Förutom.. A. Självklart. I paniken ringer jag honom. Väcker honom, men han lugnar ner mig. Säger att han finns där.

Slutade iallafall med att jag åkte hem till honom idag på dagen. Kunde inte vara ensam. Ingen hade ju tid med mig. Hade ingen förutom A. Så jag var där. Det var skönt, men jobbigt. Han gör mig lugnare än någon bara genom att sitta brevid. Var där hela dagen. Sen blev han för kåt på mig så då fick jag åka hem. Kom precis hem. Såg S på tåget också, orkade inte hälsa. Han smsar mig ibland. Orkar inte med honom.  På tåget också så kollade jag instagram, har inte min BV lagt upp en bild och skrivit en text om en annan kompis om hur bra hon är. Jag får aldrig det. Skönt. Andrahandsval.

Förstår inte hur A kan vara så perfekt för mig, men jag är inte det för honom. Försöker vara en bra vän, men jag är ändå inte bäst. Jag kan inte vara någons flickvän. Och ingens bästa vän. Jag är klassad som andrahands val. Aja. 

A sa iallafall att det syns att jag gått ner i vikt, och det är väl bra. Väger 59.1 nu ikväll efter massa mat.