A va här igår. Han har inga vänner. Han har verkligen ingen att luta sig mot. Förutom mig. 

Eller han har ju kompisar, men han känner sig som ett andrahandsval. Han känner att han inte har någon som ser honom som den första. Han var besviken igår pga ett par kompisar som dissade honom osv. Så han var nere. Väldigt nere. Så han kom hit. 

Vi käkade middag, pratade, bara va. Sådär som vi alltid kunnat vara. Jag tyckte synd om honom. Känslorna om oss la sig åt sidan medan vi pratade. För jag ville bara finnas där för honom. För han är min bästa vän. Han är så mycket mer än en vän till mig egentligen men han vill bara vara min vän. Tog en powernap i sängen mellan 21-22 för att va pigga till natten.

Sen var vi ute och tittade på meteroitregnet som var inatt. Vi gick ut och la oss på en filt i mörkret och tittade på 10-15 stjärnfall och så. Hur mysigt som helst. Önskade så hårt varje gång en stjärna föll. Sen gick vi hem. Låg och tittade på tv, pratade, tröstade, umgicks och sen somnade vi båda två. 

När jag vaknade imorse (vaknar alltid före honom) så ville jag bara krypa nära. Krypa nära och be honom krama mig, tvinga honom att älska mig. Men det fungerar inte så. Han älskar inte mig. Han vill inte vara med mig. Han är inte kär i mig. Han vill vara med någon annan. Någon bättre än mig. Bajs jävla bajshelvete. Varför vill alla alltid ha någon bättre än mig? Kan ingen bara nöja sig med mig?

Nu luktar hela min säng som honom, jag hör typ hans röst i huvudet, känner värmen mot min kropp. 

VARFÖR ÖJAGKELjtriuowhetjknemlwgtöroijewpfödlmgnj 

Så känner jag nu. Fuckoff.