Ett år sen hans vän dog idag

Va tvungen att smsa honom, men bad honom att inte svara

Min magkänsla sa att jag borde göra det, så jag gjorde.

Egentligen var det väl fel av mig, men det är ju bara för mig det gör ont

Nu är jag jättenervös över att han ska svara, för jag vet inte hur jag reagerar.

Har raderat alla bilder idag. Ingenting betyder ändå någonting längre

Jag kan fortfarande inte förstå vad det är som har hänt 

och så länge jag inte kan göra det så antar jag att jag inte ens är på väg att gå vidare

och så länge jag inte kan göra det så antar jag att jag inte kan bara vara vän

Mina vänner säger att jag är stark, att jag är duktig.

Jag känner mig inte ens i närheten av någonting av det. 

Orkade knappt gå upp ur sängen imorse.

Tårarna bara forsar.  Har fått utslag runt ögonen idag för att jag gråtit så mycket.
Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Orkar ingenting.

Tankarna snurrar fortfarande om vad JAG gjort fel, om det är mitt fel att det är som det är

Att det är mitt fel att han inte vill vara med mig. Att det är mitt fel. Att jag inte är värd att älska.

För om jag var värd det, varför är det aldrig någon som älskar mig isåfall? Vissa är kanske bara är oälskade.

Jag kan fortfarande inte sluta tänka på vad han gör, vem han är med, vad han pratar om.

Jag har ju förfan inte släppt en enda grej om honom. Jag gör bara vad jag måste hela tiden.

Hur går man vidare? Hur fan släpper man taget om någon? 

Jag vill bara vara arg på honom. Arg för att han krossat mitt hjärta. Arg för att bitarna inte går att laga.

Arg. Arg. Arg. Men jag kan inte vara arg på honom, han gjorde ju slut av rätt anledning. 

Hur man nu kan göra slut av rätt anledning. Men jag vet att det är rätt för honom. och det är ju bra.

Men jag kan inte hitta alla jävla bitar av mitt hjärta, känns som mer än halva saknas. 

Känner mig tom. Likgiltig. Ledsen. Vägde 59.1 imorse. So I'm going down. Inte ens det känns bra.