S frågade nyss vad jag tyckte att han skulle tatuera. Iofs frågade han säkert alla han känner, men ändå.

 Det kändes lite bra.. Att han ändå ville veta vad jag tyckte. Inte för att det kanske spela någon roll.

Varför, VARFÖR är han så snygg och att alla vill ha honom? Och han gör sig så tillgänglig till alla?

Att han inte ens dissar fula tjejer för att han är så gudomligt vacker. Nej nej. Han ger alla en chans.

En chans att ligga med honom. VARFÖR BRYR JAG MIG ENS? It's over. Get it. Okey?

_________________________________________________________________________________________

Tänkte mest uppdatera er om att jag från och med nu ska försöka bry mig lite om min vikt.

SATS kort ska jag köpa när lönen kommer. Eller ja, ett månadskort iallafall. Så kör vi.

Får se hur det går. Och hur det slutar. Men försöka iallafall. Så.. Okej. Är ni med?

Peppa mig. Snälla. Jag kommer behöva er. Mycket. Hela tiden. Glöm inte hur bra ni är!

Jag har skrivit så mycket om den här personen. Hon har varit en stor del av mitt liv. Jag har skrattat, gråtit, varit arg, varit fundersam, varit förälskad. Hon har hjälpt mig att träffa både E och S. Hon har varit där. Hela tiden.

Jag vet inte vart jag vill komma egentligen. Jag är ledsen. Jag är besviken. Jag är arg. Men mest besviken. För hon väljer bort mig. Hon hör inte av sig. Hon finns inte där som förut. Hon väljer ALLTID sina pojkvänner före mig. Det spelar ingen roll. Hon har haft två stycken under tiden vi har varit vänner.

Speciellt med sin nya pojkvän.. Hon skriver ofta hur mycket hon älskar honom och att han är hennes bästa vän. Men jag då? Brukar jag tänka. Vad är jag då? Vem är jag för dig?

Jag är egentligen inte svartsjuk. Jag vill bara också vara en del. Vi träffas aldrig. För varje gång hon är ledig åker hon till sina föräldrar eller så åker hon och hälsar på sin pojkvän. Själv sitter jag och kan inte göra någonting.

Vi kanske bara är på olika stadier i livet. Jag lever som en fjortonåring som super varje fredag och inte riktigt bryr mig om framtiden, medan hon sitter och planerar barn och förlovning med sin pojkvän.

Är det därför jag blir bortvald? Hon har inte hört av sig på länge. Hon har inte heller svarat på om hon vill komma hit nästa lördag och se på skräckfilm och sen dra ut. Hon skulle ju åtminstonde kunna svara Nej om hon inte vill. Eller kan. (Hon ska säkert till pojkvännen så aa..)

Jag blir bara så less på att hon inte ens kan försöka engagera sig i mig. För jag kommer inte finnas kvar hur länge som helst heller. Jag orkar inte. Jag vill få bekräftelse på att jag också är en del. För de här stunderna när hon inte ens kan berätta hur hennes nya jobb funkar. Ja, ni kanske minns att jag skrev om det. Att hon inte ens berättat att hon fått nytt jobb.

Jag skrev lycka till till henne hon svarade tack. Jag frågade om det gick bra och hon sa att det var spännande. Sen har vi inte pratat mer.

Jag vet inte.. Är det så man gör mot sina vänner? Eller har vi försvunnit så mycket från varandra att det inte är märkvärdigt att berätta sånt? Jag vet inte. Jag orkar inte.

Svara bara din bitch.

Hej.

Vilken fantastisk dag det har varit idag. Har haft nog världens bästa dag. Det har varit varmt och skönt och jobbet har fungerat perfekt. Ingen stress - ingenting. Allt har bara flutit på och jag har inte hatat mig själv under hela dagen.

Tänk va skönt om jag hade kunnat menat det där också.

Men det är snarare..

Tvärtom.

Jag vill bara skrika "Dra åt helvete" till hela världen.

Jag längtar redan till fredag.

Då kan jag dricka sprit till jag däckar.

Dö. Jag hatar allt.

Min äckliga "hudsjukdom" (som inte klassas som sjukdom - men jag tänker fortfarande göra det) är bra. Egentligen. Men jag hatar att jag inte kan ha vilka kläder jag vill bara för att jag vill dölja mina armbågar.

Ligger seriöst i sängen och gråter.

IGEN.

När fan ska jag sluta tycka synd om mig själv?

Sluta tycka synd om mig själv och sluta trycka i mig massa kalorier.

Som jag inte behöver.

DRA ÅT HELVETE LIS! du suger.

Nä, juste. Ingen vill ha dig. Så du får inte ens suga.