Den här månaden är det ett år sen jag började blogga på webblogg.se. Sen gick jag över till bloggagratis efter ett tag. Ett år kanske inte låter så länge, men det är som bloggare.

Jag har alltid tyckt att jag varit tjock. Sen jag var liten och började jämföra mig med andra. Men jag har aldrig gjort någonting drastiskt åt det. Jag började använda större koftor och gick ALDRIG utan en kofta eller en tjocktröja. Jag gillar att dra lite i dem också så att de inte sitter så tajt över magen. Jag får ångest varje gång någon tar på mig. Alltid fått. Aldrig velat att någon ska bära mig.

Det är småsaker kan tyckas. Men det är ändå förjävla jobbigt. En gång när jag bråkade med min bästa vän så bestämde jag mig för att jag skulle gå ner så mycket i vikt att jag blev vackrare än henne. Jag stod på toaletten och grät och såg mig i spegeln. Då var jag runt 10 år. Sen blev vi iofs vänner igen. Men hon är vacker. Och jag har alltid tävlat indirekt med henne. Även fast hon inte vet det.

Såna saker minns jag från min barndom. Jag minns inte att jag tänkte "vad söt jag är idag", jag tror det har hänt 1 gång. Det spelar ingen roll vad folk säger till mig. Jag hör inte. Jag tar inte till mig. Jag tror folk ljuger. Jag är paranoid. Varför skulle jag vara söt, när min bästa vän finns?

VSFS NUUUUU!

PÅ KANAL TRE

Imorgon startar jag med vikten igen.

Nyår sög. Hårt och långsamt. Sjukt dåligt. Drack ALLDELES för mycket. Grät i flera timmar (med och över Mr X). Han bad mig gå vidare med mitt liv. Det är så svårt att förstå att vi har äntligen fått ett avslut på våran resa. Nu är vi ingenting. Jag vet inte ens om vi är vänner. Jag är iallafall glad att han tröstade mig.

Jag har minnesluckor efter tolvslaget. Jag minns nästan ingenting. Så full var jag. Minns att jag kom hem till min kompis klockan sex imorse och slocknade. Fyfan. Jag ska aldrig mer dricka.