Ja du fyller arton och det här är bara ett sådant värdelöst sätt att slösa bort ditt liv, vännen! Du är fin som du är! Att gå ner, ett, fyra, åtta, eller tjugo kilo kommer inte att göra dig lyckligare, snarare tvärtom... Tyvärr så vet jag det...

Jag blir så ledsen på mig själv. Att jag inte kan ta åt mig. "Du är fin som du är!", är en rätt vanlig mening. Den används för ofta. Jag tycker inte att jag är fin någonstans. Jag klarar knappt av att titta mig i spegeln längre. För jag känner mig fet. Jag kan inte köpa nya kläder, för jag är rädd för provhyttsspeglen. Jag kan inte gå ut och vara med mina kompisar för jag är rädd att någon som är med tycker att jag är ful. Jag är rädd för vad andra tycker om mig. Jag vill bli omtyckt. Jag vill vara vacker. Jag är inte vacker nu. Jag kanske inte blir vackrare om jag väger 50kg. Men jag kommer ha klarat ett mål i mitt liv. Jag har aldrig gjort det förut. Jag har misslyckats med allt jag har försökt med. Jag vill visa att jag kan. Vill känna att jag kan lyckas. Vill kunna bevisa för alla som tyckt att jag varit dålig att jag har klarat av någonting. Jag vill bara känna mig nöjd med något jag gör. Jag är missnöjd med allt jag gör. Det är aldrig tillräckligt bra. Jag är aldrig tillräckligt bra. Det kanske inte spelar någon roll hur mycket jag väger. Men det är ett mål jag har. Precis som att resa jorden runt. Jag kommer säkert inte klara det heller. Men tack för kommentaren, jag är glad att det finns folk som bryr sig. Men det stöts bort, för jag är inte värd att få en sån komplimang. För jag är inte fin som jag är.

Vågen retades. Ropade. Jag orkade inte stå emot. Ställde mig på den. Bad en tyst bön. 58.4kg Efter frukost och lunch. Två ordentliga mål. Vet inte om jag ska skratta eller gråta? Antar att jag borde gråta. Och det gör jag, stundvis. Som nyss. Jag ska träffa ett par vänner,  men jag vill egentligen bara lägga mig ner och sova bort dagen.

Imorgon kör jag på nytt. Jag skiter i allt. Jag ska ner till iallafall 57 innan nästa söndag. Det är ungefär 1 kg. Det borde jag klara. Matdagbok, försöka få in lite träning, mindre mat och ja, ett jävla massa tålamod. För när det är nyår vill jag inte må som jag gör nu. Jag vill inte gråta för att jag känner mig ful. Nej. Max 55 på nyår :)

vågen skrattar åt mig

och jag vet att jag har gått upp, massor. för min dubbelhaka är stor som ett hus. jag blir så besviken på mig själv att jag inte kan skärpa mig. jag måste göra det. jag vill inte ha dubbelhaka. jag vill inte vara fet. det är snart jul och nyår. sen fyller jag 18 år. :((