Jag tror jag lider av en släng av vinterdepression. Eller så är jag bara deprimerad. Därav bristen på inlägg. Just nu känner jag för att bara ligga kvar i sängen, ligga här och tänka och lyssna på musik. Eller förresten, stryk tänka. Jag orkar inte tänka mer. Tankarna förstör allt. Jag vet inte ens varför jag tänker på dig? Fortfarande. Man ba come on. Det är kört. INSE. 

Men det är därför jag tänker. För vad hade hänt annars? Om det inte hade varit kört. Om det blivit vi. Inte du och jag. Vi. Oss. Dem. Hade det gått? Eller hade mitt överanalyserande sätt förstört allt? Jag vet inte. Jag VILL inte bry mig. Jag säger till alla att jag inte bryr mig. Han vara bara en förälskelse. Ingenting märkvärdigt. Men så är det inte. Snarare tvärtom. Jag bryr mig alldels för mycket. Jag sitter och tittar på dina facebook bilder flera gånger om dagen. Tänker på dig. Drömmer om dig. Saknar dig.

Jag orkar inte det. Hur kommer man över en person som man aldrig riktigt började något med? Varför gör det så jävla ont? Varför saknar jag? Varför tänker jag på dig? Varför försvinner du aldrig? Jag vet inte hur man gör när man går vidare från någon. Hur känns det, hur gör man? Jag kan inte gråta mer.

Varje gång jag tänker på dig så tänker jag på "dem". "De" som  varit efter mig. "De".. Tjejerna. Hur många har legat i din säng i ditt rum med gröna tapeter? Hur många har du viskat sötnos till? Som du gjorde med mig. Hur många har du hållt om hela natten? Som du gjorde med mig. Hur många av dem har du älskat med? Som du gjorde med mig. 

Och varför räckte jag inte till? Vad gjorde jag för fel? Vad hade de som jag inte har?

.. Förlåt. Skyll på vinterdepressionen. Som han drog mig upp ur förra året. Nu är jag där igen. Utan någon som kan rädda mig. ÅH, det blir bara värre för varje dag. Känns som hjärtat kommer slitas ur min kropp.