Drog iväg ett facebook-mail till grabben ändå. Skönt att han inte svarade, på riktigt alltså. Jag ville bara be om ursäkt för hur jag betedde mig, inte ha kontakt med snubben. Så nu kanske jag kan sova utan att drömma om honom och hans arga släktingar och vänner och allt.

Jag är inte trött. Alls. Och jag ska upp halv sex imorgon ungefär. Fan va skönt. Vet inte alls vad jag ska göra. Kan inte sluta tänka på hur tjock jag är just nu. Alltså seriöst. Har inte tränat vattengympa på två veckor, och ingenting annat heller. Måste komma igång igen. Men jag har tappat suget för allt. Jag orkar inte tänka på framtiden för jag vet inte vad jag vill. Jag vet ingenting. Svacka. Mörk jävla svacka. Du är inte välkommen, men jag orkar inte säga emot. Falling down down down..

I fredags när jag va ute, innan jag började ragga på RE, så pratade jag LÄNGE med en astrevlig kille. alltså riktigt trevlig. sen började jag ragga på RE av någon anledning och den här andra killen blev riktigt besviken. han sa det till mig. jag vet inte alls varför jag har fastnat på det här. jag har drömt i TVÅ nätter om den här killen och hur jag gör honom besviken. jag har dåligt samvete. som fan. vet inte alls vad jag ska göra. vet vad han heter, har hittat han på facebook. men jag kan ju inte bara skriva förlåt? han fick mitt nummer, men jag antar att han struntade i att höra av sig. eller skrev jag fel nummer? nä.. eller?

är det fel att be om ursäkt att man betedde sig som jag gjorde via facebook till en kille som inte sa vad han hette i efternamn utan som man letat upp via birthday.se och sen hittat? (för ja, han sa när han fyllde år och vart han bodde. och förnamnet visste jag ju..) eller ska jag bara skita i det? Jag menar.. det är ju ingen jag kommer träffa igen antagligen.

På riktigt.. Hjälp!