Det känns lite som mitt liv går på lågspararenergi. Eller hur ska man förklara det? Jag har ingenting att säga, ingenting att skriva. Jag bara är. Hela jävla tiden. Börjar nästan känna mig tråkig för att jag inte känner någonting. För ni är ju de första (i många fall) som får veta när jag känner något. Och jag har ingenting att säga. Ingenting att skriva.

Jag känner mig sådär tom igen, orkar inte le, orkar inte tänka eller kämpa för någontng. Jag är nöjd så fort jag är full. Så fort ruset sprider sig i kroppen, så fort jag slipper känna såhär. Men jag måste sluta dricka. Jag har för många alkoholist-gener i min släkt för att festa som jag gör just nu. Det är inte bra för mig. Men jag mår bra då.

Tänk att man kan skriva ett helt inlägg om att inte känna någonting. Snacka om att ordbajsa. Och  vi avslutar med de jag känner mest, av känslorna av ingenting: Jag kommer aldrig bli attraktiv. Sådär att folk ´minns mig eller tänker "shit, hon va söt". Aldrig. Aldrig någonsin kommer denna tjockisen bli en vacker svan.

Over n' out.