en liten del av mig applåderar

en liten del av mig är nöjd

nöjd över att jag skippade en måltid

mindre nöjd att jag istället åt en "brejk" chokladbit

drack cocacola zero..

nöjd för att jag nu börjar känna den hungrande känslan igen

ändå rädd. rädd för att falla tillbaka så långt ner.

men att skippa en måltid gör ingenting - det gör inte att jag faller. ellerhur?

jag måste testa mig lite. känna att jag lever. det är ingen fara ju.

nu är den nöjda sidan större än den rädda

och det är hemskt..

Jag skulle typ behöva en PT (=personlig tränare.... eh, men det visste ni väl redan?). Någon som lägger upp ett träningsschema, någon som säger åt mig "Tjockis, NU tränar vi. Sova kan vi göra sen". Jag behöver någon som tar kontroll, någon som tvingar mig tills jag hittat motivationen. Jag behöver någon som säger att det finns ingenting som kan stoppa mig.

För VILL man, så kan man.

Och hjärnan min vet det, men jag kommer alltid på småsaker som kommer ivägen. Jag har alltid någonting annat som är viktigare. Som inte alls är viktigare. Jag har allt jag behöver. Jag har simkort, jag har wii, jag har pilatesvideos. Men gör jag någonting? Nä. Jag orkar bara inte. Jag vill så gärna, men har inte motivationen. Vad strävar jag efter? Bättre fysisk hälsa (dvs bli smal och tight) och därmed bättre psykisk hälsa? Ja. Kommer jag lyckas? Nä.

Där är felet. Jag tror inte jag kommer lyckas.

Så.. snälla någon.. Någon som kan säga åt mig att jag KAN, inte genom att äta lite och svälta mig osv utan genom att bara ta en powerwalk. Snälla..