jag har den här helgen levt på godis och annat äckligt. och jag kan inte sluta. det är förjävligt. idag i provrummet trodde jag att jag skulle börja gråta. helt ärligt. jag är alldeles pluffsig.

att jag får skylla mig själv är ett faktum. idag har jag ätit:

frukost: 2 knäcke, med minilite smör och skinka

lunch: 1 hallonpajsbit med vaniljsås

middag: 3 små bullar

vart här i syns det att jag tycker jag är fet? :( jag är så jävla less på mig själv. på hela fucking omgivningen. vänner är fan överskattad skit. nu sitter jag ensam, ohc jag vill bara gråta. fan vad livet suger.

Om jag säger 59.1 i morgonvikt så förstår ni hur dålig julen har varit i matväg.

Men idag har jag redan hunnit vara ute i 30 minuter på PW. Det är iallafall en start. Sen skulle jag egentligen vilja skippa frukosten, men med massa släktingar här är det rätt svårt. Så antagligen blir jag tvungen. Hinner kanske ut en gång till idag om jag har tur.

Frukost: tomtegröt (kanel och lite socker), apelsin och en liten bulle

Lunch: 4 knäcke med smör, julskinka och senap.

Middag:

Övrigt:

Jag har egentligen ett rätt bra liv.

Jag har en bra familj, även fast vi bråkar.

Jag har underbara vänner, som oftast ställer upp.

Jag har bra betyg, skulle kunna ha bättre om jag kämpade.

Jag har en framtid.

Allting.

Förutom ett självförtroende. Och en smal kropp. Det finns så mycket med mig själv som jag borde vara stolt över. Som jag borde skryta över. Men jag kan inte. För allting jag har, vet jag, att det kan försvinna. Så fort mamma och jag bråkar är allting mitt fel, så fort mina vänner inte finns där så undrar jag om det beror på om jag är tjock och när jag mår psykiskt dåligt pga det, ja, då går även skolan åt helvete.

Det finns så mycket jag vill göra här i världen. Jag vill kunna vara utåtriktad och träffa killar. Men jag vågar inte. För det är jag inte tillräckligt bra för. Hur skulle en kille vilja gå på stan med mig när jag själv inte ens klarar av att gå på stan? För blickarna som jag vet att jag själv ger på andra. "varför har den där tjejen en sån snygg kille?" hur hemskt är inte det? JAG tänker så om ANDRA. däremot tycker jag nästan aldrig att någon annan är tjock, för även om de skulle vara större är mitt ideal så har de fina ansikten, eller så är de snälla och får killar ändå.

Jag menar inte att livet går ut på att skaffa en kille. Även jag kör på försvarsmekanismen "jag vill inte ha en kille, bättre utan", fast på kvällarna, när jag ligger där i min säng önskar jag inget hellre. Att någon låg där och andades i min nacke. Fast tänk då om han skulle känna på min mage, och känna fettet där. Då skulle han väl springa. Det är så dubbelt. Allt.

Men i slutändan tror jag att jag förtjänar att vara ensam. För jag kämpar inte för att bli vacker. Så varför skulle jag förtjäna att kämpa för ett förhållande?

Nu blev det ett klagande inlägg. Som jag egentligen bör ta bort för att slippa kommentarer som "du är inte tjock", det spelar ingen roll. För jag tar inte åt mig. Jag ser mig själv som tjock, därför ÄR jag tjock. Oavsett vad ni säger. Så spara den energin. Jag vet, men jag tror inte på det. Det är på kvällar, när jag är ensam, som jag tänker på det här. Det är därför jag nu börjat kämpa igen :)

Varför ska jag vänta till första januari?

Jag kör nu. På en gång. :))

Jag vill inte känna mig som ett fetto på nyårsafton.

Att jag säkert gör det ändå är en annan sak. Men jag kör imorgon.

Vägning. Matdagbok. Nu kör vi på riktigt igen :)

Jag hoppas ni hade en bra julafton.

Hur mår ni? :)

--

Update 21.24

Gått på en 40 minuters lång promenad ikväll.

Skönt som tusan.

mamma och jag fortsätter bråka

men julen var bra

fast jag är rund som en boll

och jag mår illa. det kan inte bli värre idag

helt ärligt.

i denna stund HATAR jag min mamma.

hon kan helt ärligt dra åt helvete.

har man en bra dag så måste hon förstöra allt för att man frågar någonting.

och kom inte och säg att jag inte hatar henne - för just nu gör jag det.

eller egentligen, jag känner ingenting. hon är en jävla fitta som kan gärna kan försvinna ur mitt liv. 

så dra åt helvete, jag hatar dig.

God jul på er andra förresten.

jag blir så glad, men ändå ledsen, när jag får såna kommentarer som från anna.

MEN om du läser mina matdagböcker så kommer se att jag inte svälter. jag äter så mycket jag behöver. alltså, jag SVÄLTER inte mig själv. eftersom det är meningslöst. eftersom då blir det så att man äter lite mer en annan dag och då är det ändå åt helvete. jag är inte en människa som äter frukost eller lunch. jag är inte hungrig. jag mår illa på morgonen, och vid lunch är jag inte hungrig. det är bara så det är. så har det alltid varit. min mamma är också så.

middag är något jag alltid äter. för att jag tycker det är gott. men om man äter 500gram risgrynsgröt och sen godis och massa annat, det gör inte att man mår bra om man inte är van med det. så, nej, jag vill inte svälta mig efter jag ser minus. jag äter oftast inte för att jag inte är hungrig. jag är sugen på te. eller vatten. eller liknande. inet på att äta en fet macka eller flingor med mjölk. det är inte en ätstörning att inte vilja ha sånt om man inte är hungrig. utan det är mitt liv.

jag skulle aldrig svälta mig en hel dag bara för att gå ner i vikt, utan för att jag.. jag vet inte ens varför jag försvarar mig. jag vill bara bevisa att jag inte lider av en ätstörning utan att jag bara är fuckad.

jag vet inte vad det är som gjort det

eller varför. eller rättare sagt - hur?!

vågen måste vara trasig. men jag blev lite glad.

mv: 57.5

fast iofs har jag ätit nu så jag lär väga 500kg.

men jag ska inte väga mig förrän på lördag nu.