Jag hatar att vara ensam för länge. Det är oftast då jag har tid att tänka. Tid att tänka på hur livet ser ut. Tid att tänka på vem jag är. Vart jag står. Vart jag vill komma. Vad jag har. Vad jag inte har. Vad jag vill ha. Vem jag aldrig kommer få.

Det är nu de små tankarna om hur ful och fet jag är kommer. De kommer lite långsamt, tyst, nästan viskandes. "Lis, du vet att du är ful. Du förtjänar inte att ha någon som E. Du vet att han inte vill ha dig egnetligen va? Pffh, hur kunde du ens tro det? E kan få vilken tjej som helst, varför skulle han vilja ha en sån som dig?"

Jag försöker skaka av mig det. E tycker om mig. Man märkte det när jag var hos honom. Han kallar mig gumman och skriver puss i våra sms. "Men Lis, du vet att han egentligen tycker att du är skit jobbig? Varför hör du ens av dig så mycket? Tror du han bryr sig? Han svarar inte på dem för att han pallar inte med dig. Han bryr sig inte ett skit om dig. Nu letar han efter en snyggare, smalare tjej."

Och så fortsätter det. Jag försöker att inte lyssna. Försöker tänka på hur bra vi hade det. Men.. sen när jag tänker efter? Vem försöker jag lura? Varför skulle han ens vilja ha mig, egentligen? Jag är inte ens roligt. Jag är inte söt. Jag är ingenting egentligen. Det är inget nytt.

Jag tror inte E lekte med mig. Jag tror verkligen inte det. Men det stoppar honom inte från att leta efter någon bättre än mig. Någon som är snyggare och smalare än vad jag är. Han är säkert ute och träffar någon nu. Jag skulle inte bli förvånad. Varför skulle han stanna för en sån som mig? Jag är bara en jävla stalker som är svartsjuk. En tjock jävla stalker.

Jag förstår inte vad jag kräver av honom. Antagligen bara ett sms. Vi har inte sms'at sen klockan 18 idag. Sen skulle han höra av sig. Men han gjorde inte det. Så jag slängde iväg ett sms. Bara för att... påminna honom. Något om melodifestivalen (skit att erik inte vann förresten!). Men han har inte svarat än. Över en och en halvtimme senare.

Jag vet, jag är nojig. Det kan finnas en naturlig anledning. Han kanske.. inte har något batteri. Eller redan sover. Eller jobbar. Men när jag hör de där små rösterna i huvudet som säger att jag inte är värd någonting kan jag inte låta bli att tro på dem. Oavsett om jag inte vill eller inte. Jag tror på dem. Och då mår jag såhär. I hate it. Men jag kan inte göra något. 

Jag har återigen förlorat mot mig själv.

Jaha.. Då blir det väl melodifestivals finalen i min ensamhet. Kanske kan vara kul. Jag vet inte alls. Antagligen kommer jag få damp eftersom jag inte har någon lust att vara ensam. Får trösta mig med att Erik Saade är snygg och påminner lite om E. Inte ens mamma är ju hemma, för hon har allt vänner som hon kan umgås med trots att de är gifta. Sugit.

Mamma sa idag förresten att jag borde inse hur jävla bra jag har det. Och jag har väl det. Trots att mina vänner sviker hela tiden och jag är fet. Att jag gråter var och varannan dag så beror det ju på att jag har det så jävla bra!

JAG ÄR RASTLÖS! åhhhh!

alltså, jag har duschat, målat naglarna, fönat håret, plattat håret, städat, diskat, gått på en liten lugn promenad, tittat igenom alla bloggar, läst tidningen, ätit, legat i sängen, försökt få tag på några vänner (som inte har tid med mig för deeeeras pojkväääännner -.-)

Jag vet inte vart jag ska ta vägen, haha. Sen ska E jobba ikväll ändå. Trots att han inte skulle det. :( Jag ville pussa lite på honom. För min hals känns bra nu. Så ni vet. eller itne helt bra, men MYCKET bättre. jag kan iallafall svälja utan att det gör ont. Tack för era fina tips (lovar att det var det som gjorde det)

Men nu då? Vafan gör jag nu? Jag vill göra någonting. Inte ligga och titta på film. Men jag vill inte överanstränga mig eftersom då kanske jag blir sjuk igen, som ett bakslag. Men vad kan man göra som är lugnt, men ändå roligt? Åka och spionera när E jobbar? Hm...

godmorgon finingar!

gud vad glad och chockad jag blev när jag loggade in nu. jag hade 5 fina kommentarer från er! jag vet inte, men jag tror nästan att det är rekord på en dag.    jätte kul hursomhelst.

vaknade för ca 30 minuter sen, försökte svälja, gjorde ont, gick upp, gick på toaletten, vägde mig (60.2kg fortfarande), fixade en multivitamin-brus och nu ligger jag i sängen igen.

alltså gosh! jag pallar inte. jag har ingen feber eller ingenting. bara fucking ont i halsen. imorgon är det meningen att jag ska träffa E, tror ni han  vill träffa någon som har ont i halsen? knappast. och jag kan ju inte ljuga för honom och säga att jag inte har ont. usch. jag hoppas.. att det blir bra idag. alltså på riktigt. om det fungerar att be (hade kompisar på högstadiet som var helt inställda på att det gick att be bort sån här, och jag vet inte.. jag är inte troende på det stadiet så jag vet inte. men om) så kan ni väl be en liten bön för mig. för jag vill verkligen träffa E. Jag saknar honom nästan så det gör ont i hjärtat.

det är konstigt. för det känns inte som med mr x. det här känns ärligt. jag är inte orolig att han leker med mig, som jag var med mr x. nu är jag bara orolig att han ska tröttna. tröttna på att vi inte ses. så.. kom igen halsjävel för fan!