just nu vill jag bara skrika. skrika, sparka, slå, gråta. jag är så arg och ledsen och trött. varför skulle jag få psorasis? som att jag inte haft nog med finnar, fett och liknande i mina dagar. nej, klart som fan jag ska få psoriasis också. jag har aldrig vågar leva fullt ut pga olika anledningar i livet, det kommer alltid någonting i vägen. det spelar ingen roll vad jag än gör - det är inte meningen att jag ska få ett bra liv.

vad har jag gjort för att förtjäna det här? jag har alltid kämpat i skolan med bra betyg, aldrig skolkat, aldrig knarkat, aldrig gått hem med någon okänd kille. jag har aldrig varit en rebell mot mina föräldrar. jag har aldrig varit tillsammans med någon seriöst så att det varit officiellt. visst jag har rökt cigaretter och jag har druckit alkohol. men det har väl de flesta tonåringar? jag var 15 år när jag drack första gången, förlorade oskulden när jag var 16. första tatueringen och piercingen kom när jag var 18. jag började inte tidigt med någonting.

jag har ett jobb jag går till varje dag, jag kämpar med körkortet, jag kämpar med att få allting att fungera. men nu har jag bara lust att ge upp. jag orkar inte kämpa mer. för jag får bara skit tillbaka. jag får aldrig någon njutning i livet. jag får hudproblem. jag får killproblem. jag får bara problem.

vart är lyckan alla pratar om? att hitta någon som får det att pirra i magen - jag fann en som inte kunde älska mig när jag försökte för att han var "fucked up" i huvuet. jag försökte gå vidare och träffade min drömmis som jag mycket väl skulle kunna älska - men han ville inte satsa för jag bor på fel sida av landet och distansförhållanden är inte sunt. (fine, sant, men jag saknar..)

jag kommer aldrig glömma sekunden Mr X sa "jag kan inte starta något med dig för tänk om jag träffar någon snyggare. då kommer jag inte kunna hålla händerna borta" .. Säger man så till en tjej man sagt att man älskar? Till en tjej som var som en jävla diskhandske som fanns där som en barbara när han ville knulla?

när får jag se den är positiva  lyckliga delen av livet som alla säger finns, som jag bara fått smakprov av. när får jag känna att jag duger. känna att jag verkligen är omtyckt. nu är jag bara fläckig, och äcklig. smutsig.

och oavsett vad som händer kommer jag aldrig få se en där lyckan, jag kommer alltid vara den fula tjocka kompisen. som ingen vill ha. bara en kompis. medan mina vänner hittar kille efter kille så står jag brevid. ingen vill ha mig. för jag är äcklig.

aldrig nöjd sjöng Veronica Maggio

Aldrig tillräcklig verkar vara mitt tema i livet.

Aldrig tillräcklig..

60.6kg idag med, trots att jag åt godis och drack läsk medan det inte blev någon träning. Så ska jag skärpa mig idag så blire lite minus på vågen imorgon. Ja. Bra.