Det känns lite som mitt liv går på lågspararenergi. Eller hur ska man förklara det? Jag har ingenting att säga, ingenting att skriva. Jag bara är. Hela jävla tiden. Börjar nästan känna mig tråkig för att jag inte känner någonting. För ni är ju de första (i många fall) som får veta när jag känner något. Och jag har ingenting att säga. Ingenting att skriva.

Jag känner mig sådär tom igen, orkar inte le, orkar inte tänka eller kämpa för någontng. Jag är nöjd så fort jag är full. Så fort ruset sprider sig i kroppen, så fort jag slipper känna såhär. Men jag måste sluta dricka. Jag har för många alkoholist-gener i min släkt för att festa som jag gör just nu. Det är inte bra för mig. Men jag mår bra då.

Tänk att man kan skriva ett helt inlägg om att inte känna någonting. Snacka om att ordbajsa. Och  vi avslutar med de jag känner mest, av känslorna av ingenting: Jag kommer aldrig bli attraktiv. Sådär att folk ´minns mig eller tänker "shit, hon va söt". Aldrig. Aldrig någonsin kommer denna tjockisen bli en vacker svan.

Over n' out.

Alla hjärtans dag bestod mest utav jobb, jobb och jobb. Roligt nog, hann inte ens göra något. Direkt när jag kom hem somnade jag framför TV'n. Roligt liv jag hade. Yeah. Har iofs aldrig firat alla hjärtans dag, mer än att se på överdrivna kärleksfilmer och undrat om det någonsin händer mig.

Idag var det en på jobbet som frågade mig om jag gått ner i vikt sen jag började där. Inombords jublade jag, men svarade något som "har jag? nä det tror jag inte, haha". Och jag har väl inte det? Eller.. Nä.. Det skulle jag inte tro. Blev ändå glad. Som ni kanske förstår.

Snart ska jag iväg och träna första gången på typ tre veckor. Woho. Om jag hittar allt. Badkläder och badkort och allt. Ska snart gå och titta.

Igårkväll kom R (tidigare kallad RE - men ja, nu är han R. Same guy, ok?) hit. Jag var helt inställd på sex. Men nä.. Blev bara prat, lite mys och pussar. No more. FAN. Jag ville ligga. Alltså shit, jag låter som värsta kåtbocken, men jag vill inte veta att E var sist. Det ÄR jättejobbigt och stör min "gå-vidare"-plan.

Visst skulle jag kunna gå ut på krogen och ta första bästa - men då har vi nästa problem.. Jag kan inte ha sex med vem som helst. Jag vill inte ha sex med någon random. Alltså  han behöver inte vara någon nära vän eller pojkvän etc utan jag måste bara veta vem det är. Jag förlorade oskulden som 16åring - och jag har bara haft 3 killar sen dess. Så ca 1 kille per år. Yeay.

Jag måste ha bort allt som har med E att göra. Nu.

Torsdag: 61.8kg

Fredag: 61.2kg

Lördag: 60.8kg

Ibland är kroppen bra lurig. Men gör ingenting för mig - så att säga. Kul lixom.  Tänk om det skulle kunna fortsätta såhär ett tag. Typ 10.8kg skulle va perfekt. Jag måste omfördela mina matvanor så är det inga problemos. Och bli frisk från hostan skulle vara bra. SEN är jag på god väg. Vi ska ha stegräknartävling på jobbet också och jag ska vinna. Så enkelt är det.

Behöver bara lära mig uppskatta mitt liv igen. Jag har glömt hur man gör. Istället festar jag och dricker för mycket alkohol. Hatar att jag alltid måste höra min och Mr X "låt" och att han alltid ska komma fram och fråga "minns du?" KLART SOM FAN ATT JAG MINNS! Jag minns att du krossade mitt hjärta gång på gång med, minns du det?

Igår träffade jag även han från i somras som sov hos mig och som Mr X och jag bråkade som fan över halloween. Yeah, you know all the stories. Men han sa knappt hej, och när jag hälsa va han tvungen att se jätte sarkastisk ut. Well well, idioter är de allihopa. Sen drog han. Synd att han fortfarande va snygg. Eller är det bara för att det va E's födelsedag igår jag tyckte 9 av 10 killar va snygga? i dont know.

   Undra hur många inlägg man kan skriva att man inte vet. Jag MÅSTE ta tag i mitt liv, ta tag i mitt välmående. Jag måste göra det. Nu. Det är sant.

Jag vet inte om jag berättat att jag får hjälp med min psoriasis nu? Hursomhelst så har jag det. Och det går jättebra! Alltså riktigt jättebra. Jag ska visa före- och efterbild på bara en månad någondag. Speciellt armbågen. Ryggen är helt fri nu. Jag är så glad för det. Det ger mig hopp att om man tar tag i saker fixar det sig. Det stämmer.

Allt man bestämmer sig för - kan man ordna.

Jag har ett sjukt sömnbehov egentligen. Speciellt på vintern, okej, jag är nog inte den enda som behöver sova längre pga mörkret. Men seriöst, jag sover nästan innan 21 på vardagar (i vanliga fall) så inatt har jag sovit i 9 timmar. Känns bra. Alltså, jag är 20 och behöver nästan 9 timmars sömn fför att jag ska fungera? Cute? Wierd? I don't know.

Idag är det frukost på jobbet som gäller. Hoppas något äckligt. Men jag tror det serveras min favoritfrukost: mannagrynsgröt. Den är så fantastiskt god.

Hursomhaver. Have a nice day :)