E loggade in, pratade lite, han var trött, blev tyst, jag fortsatte prata med en tjejkompis, kommer tillbaka till våran konversation - han har loggat ut.

jag förstår inte.. förtjänar jag inte ens ett hejdå?

visst han var jättetrött, och jag förstår om han ville sova. men kan man ändå inte säga hejdå? ett enkelt: hejdå. ingenting mer hade behövts säga. för några dagar sen var det "åh jag önskar jag kunde komma till dig" och idag förtjänar jag inte ens ett hejdå. eller ett sms om att han var tvungen att gå eller vafan som helst. han sket bara i det.

jag vet inte hur jag ska bete mig längre. jag saknar honom, han vet att jag vill att han ska komma hit. jag har sagt det. ordagrant. varför ska det vara så jävligt att man träffar en BRA kille på andra sidan sverige? stockholm har förihelvete brist på bra killar.

Det är första april idag och jag har fått mitt sista påsklov nu. Det är påsk. Påsk innebär godis och massa mat. Det har jag sagt förut. Det känns lite jobbigt, men det är mitt eget val vad jag stoppar i munnen och sväljer. Det är bara mitt eget fel.

Däremot hatar jag när t.ex min mormor har bakat. Så tar man en liten bit, bara för att man inte vill ha så mycket. Man tuggar, sväljer, ler, tackar. Sen kommer det. "Var det inte gott? Du tog ju en sån liten bit?" Man försvarar sig om att det var jätte gott men det räcker med en liten bit. Blicken från mormor som säger "aha, hon gillar inte det jag bakar, hon tycker inte om mig" och sen sucken. Jag klarar inte det. Jag känner mig tvingad att ta en bit till, bara för att mormor inte ska känn sig värdelös. Det är likadant varje gång. Jag försöker vara duktig, men så kommer blicken och sucken.

Jag är en sån person som vill att andra ska må bra, jag hatar att göra folk besvikna. Och när jag ser t.ex mormor bli besviken hatar jag mig själv och jag står inför ett dilemma. Antingen sviker jag mig själv eller så sviker jag mormor. Så oavsett vad jag väljer hatar jag mig själv. Men om jag bara sviker mig själv så blir mormor iallafall glad.

Där har vi det när jag blir "tvingad". Det är inte så att folk trycker ner saker i halsen på mig och trycker hakan upp och ner så jag tuggar. Det handlar om att jag inte vill göra någon besviken. Jag vill vara den som alla tycker om. Jag vill ha allt under kontroll. Jag vill vara den glada, perfekta vännen/släktingen/dottern.