Det slog mig nyss..

Det är påsk.

Alltså, jag har vetat att det varit påsk. Men påsken har alltid varit speciell. Just för att det var under den här "högtiden", för tre år sen jag föll för Mr X för första gången. Jag minns dagarna som de vore igår. Hur han och hans kompis kom hit och tittade på film med mig. Sen pratade vi. Och klockan blev mycket, så de bestämde sig för att sova kvar. Kompisen i min soffa och Mr X i min säng.

Nervös som jag var, 16 år och sov för första gången med en kille (på riktigt lixom, innan hade jag bara haft sex med Mr X bästa vän.. ehh.. ja) och så när han viskade: du är fin.

det var det. sen uttökades träffarna, oskyldigt. ingenting gjordes. vi bara umgicks. sen första kyssen. valborgsmässoafton. sen började tårarna. hur han svek och sårade. och jag gick tillbaka varje gång. för det var alltid han. han var min trygghet.

nu är det inte han. han har förstört för mycket för mig. lärt mig saker, men hela tiden med honom var som en bomb. Snart kommer han göra något som gör mig ledsen, sen ska jag sitta där och må dåligt innan han kommer som en "riddare" och gör mig glad igen.

nu är han ingen riddare. nu är han bara Mr X - the ex. Vi kanske aldrig var officiellt tillsammans - men jag var hans i 2.5 år. Nu är det över. jag har gått vidare, på riktigt den här gången. Och jag saknar honom inte. Det är bra, det är jag tacksam för. Att jag gick vidare "före" honom. Oavsett vad han gör nu, så är han inte den jag vill ha.

Jag har insett att jag är värd bättre.

men påsken är ändå speciell för mig, och det får den vara. för det är ett bra minne. första gången vi sov tillsammans. spenderade nästan varje dag tillsammans. han  var min första kärlek och han kommer alltid finnas kvar.