Jag höll på att börja gråta inför min mamma idag.

Enkelt förklarat: Jag satt och åt (fast jag inte var hungrig), mamma kommer in i köket och säger "Såhär jävla tjock har jag nog aldrig varit förutom när jag var gravid med dig. Jag väger förfan 57 kg!"

... 57 kg? Jag väger förfan över 62 (helt garanterat). Hon är två centimeter kortare, fine. Men, det är ändå orättvist. Jag vill också känna mig tjock på 57 kg. För 57 kg är mindre än mig. Och jag är äckligt fet. Jag tar studenten om mindre än 2 månader och jag väger mer nu än för någon vecka sen. BAAAAAAAAAAAAJS!

E skrev btw på msn för en halvtimme sen, frågade hur jag mådde. Lite otippat. Inte hört från honom sen i måndags. Fast han svarade inte när jag hade skrivit. MEN (!) han skrev. Det som är tråkigt är att han inte är iväg på jobb i helgen - vilket betyder att om jag vetat det hade jag kunnat åka dit. Idag. Nu gjorde jag inte det. Ångest. Jag hatar det här...