Jag ska försöka att inte äta så mycket imorgon. Jag kommer inte hinna träna, tror jag. Kanske jag ska försöka med att börja med situps och det igen. Det kommer bli såbra. Jag ska börja med matdagbok igen. :) Jag känner mig rätt peppad faktiskt.

Jag kommer skämmas över min vikt. Eftersom jag idag vägde 58.9 kg. Rätt mycket, right? Men det ska ner. Och jag börjar imorgon. Hello 50 - here i come.

Sant. Nu ska jag (igen..) sluta gnälla och göra något åt saken.

Idag har jag ätit för mycket. Imorgon blir det bättre. Jag ska planera lite och sen blir det som det blir. Jag vill inte väga såhär mycket - så varför fortsätter jag äta så mycket som jag gör och tränar så lite? Det är inte speciellt jobbigt. Jag har ju simkort.

Nu byter vi inställning. HÄR SKA VI NER I VIKT!

någon som är på?

pratade med en killkompis idag. kom in på vikt. sa att jag ville ner några kilo. då han säger: men vadå? du väger ju typ 60 kg.

jag ville helt ärligt dö då. 60 kilo? det är ju mer än vad jag verkligen väger. visst, inte mycket. me ändå. det är mer. jag blev tårögd. visste inte vad jag skulle säga. sa typ: mmh, visst. sen fortsatte samtalet.

kul att man ser ut att väga 60 :( jag MÅSTE ner i vikt.

jag borde inte vägt mig :( nu kännar jag mig inte precis bättre.

jag förstår inte vart jag är påväg. jag hatar mig själv. jag är fet och ful och finnig. jag är äcklig. jag vill helt ärligt dö. jag orkar inte med alla skitproblem som jag måste hjälpa mina kompisar med. de hjälper aldrig mig. för de vet inte. de ser mitt leende, de ser mig inte nu.

det enda jag någonsin varit bra på är skolan. nu orkar jag inte ens med den. jag klarar den inte. jag är så trött på allt. jag har inte vägt mig sen i fredags och jag vet att jag gått upp i vikt. jag skulle vilja straffa mig för att jag inte klarar skolan. för att jag inte klarar någonting. för att jag är ful. för att jag hatar allt.

Nästan första morgonen jag inte vägt mig direkt. Jag tittade på vågen, men valde att låta bli. Jag tror inte ens att jag skulle vilja veta, om jag ska vara ärlig.

Jag kan inte riktigt hålla mig från bloggen. Men detta inlägg kommer inte handla om min vikt. Som jag förresten inte har en aning om nu.

Jag har fått en massa kommentarer om att jag är sjuk. Jag är inte sjuk. Jag äter, precis som alla andra gör. Jag äter både frukost och middag. Och något mål däremellan. Jag äter för mycket tom. Jag är inte sjuk. Jag har kanske en snevriden syn på mat och min kropp - men vem har inte? Kom inte och säg att ni någongång tyckt att ni varit feta? För det har alla. Det kan jag lova min heder på. Jag har bara skapat en blogg där jag klagar om det. Jag skriver upp min vikt och äcklas. Jag har ju ingen att prata med. Mina kompisar skrattar bara bort ämnet när jag sa att jag tror att jag lider av en ätstörning (dvs BED, eller vad den hette)

Här får jag stöd. Jag får fina kommenterar (även dåliga, men nu bortser vi från dem). Jag har fått höra att jag är stark, att jag kan klara vad som helst. Har mina "normala" vänner någonsin sagt det? NEJ! Aldrig i hela mitt liv har jag hört det. Här har jag fått komplimanger som aldrig existerat i mitt liv.

Här kan jag skriva vad jag vill och ni kan inte se mig i ögonen och fråga om jag är cp och sen skratta bort det. Här kan jag ventilera mina känslor. Här kan jag få vara mig själv. Sen att jag klagar på min vikt. JA, det är allt jag tänker på oftast. Min vikt. Hur jag ser ut. Hur andra uppfattar mig. Jag bryr mig.

Är jag sjuk då?

Eller vad det här beviset på att jag faktiskt är sjuk på något vis?