Godmorgon!

Har försovit mig, så jag har bestämt mig för att åka till skolan efter lunch, eller, ja, till provet. Har prov idag och jag kan.. typ ingenting, så det blir hårdplugg snart.

Tänkte att jag ska ge matdagboken ett nytt försök, trots att jag tryckte i mig frukost (dumma mig..). O juste. Morgonvikt: 60.2 kg.

Frukost: 1 kopp te med 1tsk honung och 2 rostade smörgåsar med smör

Lunch:

Middag:

Förresten, är det någon mer än jag som är typ besatt av Owl City? Innan fireflies hade jag ingen aning om musiken. Men nu.. Jag lyssnar knappt på annat. Vanilla Twilight och The saltwater room är favoriter helt klart.

Det här är nog första kvällen på länge som jag inte känner mig låg. Det känns som något har lättat från mitt bröst. Som att jag blivit av med någonting jag tyckte var jobbigt. Jag har ingen aning om vad, men jag känner mig lättare (inte viktmässigt, men..ja, psykiskt kanske man kan kalla det?)

Visst är det fortfarande hur mycket som helst som tynger mig, men just nu känns det inte. Just nu är det bara nu. Jag skulle göra allt för att få träffa E, allt. Men jag kan inte göra mycket åt det. Det är som det är. Livet är som det är. Allt går inte som man vill. Däremot funderar jag på att fråga honom om han vill komma hit någon helg, men jag är så nervös. Tänk om han svarar nej? Men hur ska jag veta om han vill svara ja om jag inte frågar?

Jag är inte vacker (än..) men jag kommer bli. Nästa vecka ska jag försöka börja köra lite pilates och kanske några promenader. Måste ta tag i mig själv - och framför allt: INGET GODIS. Enough is enough. Ska ha det som mål. Inget godis under veckodagarna. Helgen får vi ta sen.

Godmorgon.. Jag är vaken alldeles för tidigt känns det som.

Hursomhelst tror jag vågen spelade mig ett spratt imorse. 59.9kg? Efter allt jag ätit, druckit och allt? Antagligen borde jag ställt mig på den igen, men det kändes bra att se 5* så jag struntade i att göra det. Haha!

Idag har jag massor att göra så det är väl rätt bra att jag vaknade tidigt, egentligen. Har ni haft en bra helg? Har det gått bra? :)

ligger i min säng och ser på film. kenny starfighter om man ska vara exakt. jag älskar den filmen, den är bara så himla bra. och jag mår så bra när jag ser den. jag blir glad. feelgood-time på det. och det behöver jag nu. det behöver jag alltid. och jag mår så jävla illa. 

Bästa scenen i filmen, helt klart:
 

men jag har iallafall pratat med E idag. och det känns så himla bra. att bara få några ord i ett sms av honom. det känns bra. han sa puss också. nu kommer jag kunna sova gott inatt.

Go'morron go'morron. Allt väl med er?

Inatt ringde Mr X och frågade om jag var sur på honom. Han minns inte när vi bråkade senast. Den 13 februari. När han kallade mig dissare för att jag inte ville ha honom mm. Han minns inte. Jag är inte förvånad. Jag sa bara nej och sa att jag skulle sova. Lät trevlig. Så det blev inget gnäll.

Jag har sovit typ 3.5 timme inatt, yey. Låg och tänkte. Kunde verkligen inte somna. Allt skit som har hänt i mitt liv. Allt som händer just nu. E. Mr X. Bästavän. Andra vänner. Mamma. Pappa. Skolan. Alltså allt. Men slutade på mest E och Mr X. Men till slut somnade jag när jag satte på en film. Men det var konstigt.

Jag mådde så bra, men trots det ville jag dö. Eller inte dö, men inte leva.

Det här är andra kvällen han inte har hört av sig. Jag bestämde mig i onsdags att jag inte skulle vara den som smsade först nästa gång. För jag vill att han ska vilja smsa mig, och inte bara svara på det jag skriver.

Men han hör inte av sig. Det var det jag visste. När han skrev i söndags att han inte kunde komma, då borde jag tagit det som ett tecken. Det kanske var en pik, att han inte vill mer. Men varför skrev han då "jag får komma en annan helg, jag vill inget annat just nu". Var det bara lögner? Det kändes så äkta. Allt kändes så äkta.

Var det så att jag förväxlade alla känslor bara för att jag vill ha någon? Nej. Så är det inte. Jag vill ha honom. För han var så bra. Men jag förstår om han inte vill ha mig. Inte bara för att jag är ful och tjock. Jag är tråkig och jag har ingenting att erbjuda. Ingenting spännande eller nytt.

Men det är kväll. På kvällarna är jag extra känslig för allt. Jag tänker och överanalyserar. Jag saknar och tänker tillbaka. Jag gråter och lyssnar på musik som gör det värre. Jag vet inte bara vad jag ska göra. Ska jag smsa honom och "tvinga" in honom i ett samtal, eller ska jag vänta? Jag vet själv att jag kommer vänta. För jag är för feg nu för att smsa.

Jag ville så gärna att han skulle tycka om mig. För när jag var hos honom kände jag mig hemma. Det kändes tryggt. Höra hans andetag, hans hjärta slå, hans fingrar virade med mina. Nu känns det så ensamt. Så osäkert. Jag saknar bara att höra ifrån honom.

Nämnde jag för er hur glad jag blev av hans sms förut? Kanske inte. Men det var det jag såg fram emot hela dagen. Nu har jag bara väntat. Väntat och väntat på något från honom, men ingenting. Kanske tänker han som mig, vill att jag ska vara först. Men då kanske man borde testa? Jag är dubbelmoralen själv ikväll.

Jag saknar honom bara. Jag saknar hans sms. Jag saknar allt.

Visste mitt horoskop att jag hade en lite sämre morgon? Kände mig lite värdelös?

Godmorgon.

Vågade inte väga mig imorse, jag vet att det kommer stå för höga siffror. Så, jag struntade i det. Idag är det fredag. Fredag är en jävla bra dag, egentligen. Men jag är rädd för ikväll. Ska till en vän som är rätt ledsen pga sin pojkvän och vara "tjejiga". Dvs sorlig kärleksfilm och glass. Glass är min favoritsötsak. Jag älskar glass. Så jag är lite rädd. Shit, jag är verkligen sämst. Haha, men, ja. Jag kanske borde ge upp och låta mig bli världens fetaste (om det går att bli fetare?) istället.

Nu ska jag till skolan. Ha en bra dag finingar.