Två av mina bästa vänner dissade mig för att jag hade feber igår, de ville hellre festa än umgås med mig.. Tack? Eller alltså, jag förstår dem - MEN vi hade planerat att bara ta det lugnt innan jag blev sjuk, och nu ska de ut och festa? Hoppas de har kul då.. Jag antar att jag bara är avundsjuk eftersom jag skulle vilja vara med..

E ringde <3 även fast det inte var meningen. Jag kunde inte lägga på, jag bara satt och lyssande på hans röst medan han pratade på med sina arbetskamrater. Jag ropade lite försiktigt på honom, men sen insåg jag att det måste varit ett samtal som egentligen inte skulle bli av. Så jag la på. Men jag är lika glad för det. Hans röst. Mhhhhhhhhhhhhm..

Aja, fredagskvällen lär bli trist. Lär säkert bli fler inlägg ikväll. Har ni några roliga planer? :)

Godmorgon känns lite fel att säga det eftersom det inte känns som en god morgon.

Aja. Vägde mig faktiskt imorgon, trots att jag istortsett levde på glass igår :| hursomhelst visade vågen 60.2, vilket var mindre än jag trodde - mer än jag önskar. 10.2 kg till min målvikt.

Idag ska jag försöka bli helt frisk. Febern verkade vara borta när jag testade nyss (skumt?) men halsen är samma. Någon som har något riktigt bra tips för att få bort halsont? te, glass, halstabletter, gurgla saltvatten, dricka varmt vatten med pressad citron - det känns som jag försökt allt.

Hoppas ni får en bra helg sötnosar, det förtjänar ni!

alltså jag börjar snart gråta

ni är så fina, alltså, på riktigt!

sen mår jag skit också. alltså fysiskt. jag har ont i halsen och början på feber.. SKÖNT! E ska ju förfan komma i helgen :( det här känns så jävla dåligt. jag ska ju vara frisk och glad och vacker. jag kommer inte vara något av det om han kommer hit. :(

Snälla Gud, eller vem fan som helst, gör så jag blir frisk fort.

Jag måste träffa E. Jag bara måste det.. <3

Godkväll finaste ni!

Jag blir så glad när jag loggar in o har fått en ny kommentar.

Att ni känner likadant som mig (eller i vissa fall värre..) gör mig inte lika glad, för ni förtjänar så mycket bättre. Men tack. Tack för att ni finns där och förstår. För det är bara ni som förstår mig. Tack. <3

Dagen var great idag. Trots frukosthets o lunchhets. MEN.. Bra ändå. Men nu satte jag mig ner. O poff. Så känns det som vanligt. Har ingen lust att le. Har ingen lust att röra mig. Vill mest lägga mig  ner o trycka huvudet i kudden, skrika och gråta. Jag är så trött på livet just nu. Jag vet inte. Jag vill ha finingen här nu. NU! Åhh..

Hur mår ni förresten? <3

åh, det var länge sen jag var såhär glad

AAAAAH! :D

E kommer nog hit i helgen <3 :D

ny kategori: känslor..

But I'll miss your arms around me
I'll send a postcard to you dear,
Cause I wish you were here

Jag känner mig som en stalker.

Känns som jag alltid smsar/skriver på msn först.

Alltid.

Det känns som att han inte vill prata med mig mer, det är därför han aldrig skriver. o jag hör av mig eftersom jag älskar att prata med honom. Så vad ska jag göra? Inte skriva något o se om han skriver? Men vad händer då om han inte skriver? Då kommer jag känna mig värdelös (rättare sagt: mer värdelös)

Hur ofta ska man skriva? Hur länge ska man vänta? När ska han fråga om vi ska ses igen? Jag sitter och tittar på resor ner, HELA tiden. Vill han inte ses igen? Var jag så dålig? Jag hatar det här. Varför känns det som att jag är beroende av honom? Redan? Eller är jag bara i behov av kärlek?

Det känns som alla vänner sviker. INGEN frågar om hur jag mår, eller hur det går med honom. Alltid jag. Alltid först. Ingen bryr sig.. Det vore lättare om jag försvann. Så slapp alla bry sig. Bara spårlöst.  En liten stund. För att se vilka som bryr sig. Jag vill veta vilka som bryr sig. Vilka som är värda att vänta på.

jag vill ha finingen här. nu. ligga i hans famn och bara lyssna på hans hjärta. det kändes så äkta. hans hjärta slog så lugnt och fint. det var på riktigt. :(

Godmorgon,

eller ja, inte direkt god.. om jag får säga det själv. hade jätte svårt att sova igår, o sen imorse blev jag inte väckt klockan fem för en godmorgon/hejdå puss. det sög. jag vill ha den pussen. nu. :( åh, jag förstår inte hur jag kan sakna något så? 

iallafall.. nu är jag hemma. fast jag vill bara gråta. efter allt. sjukhusbesök och allt. jag är så trött på att allt negativt händer. hos E kunde jag bara njuta - ingenting förstörde. eller jo, men då hade jag honom iallafall. han fick mig att skratta när det var dåligt.

MEN.. Jag har gått ner i vikt. 59.9 kg väger jag nu! Helt galet. Sist vägde jag 61.8 Nu gäller det bara att det går ner. Men antagligen (!) kommer det gå upp ett snäpp - för igår åt jag typ ingenting eftersom jag reste hela dagen. Så det är väl därför.

 Konstigt nog känner jag mig ninte glad. Inte ens pga det.

Det här suger. SÅ JÄVLA HÅRT!