+1 kg på bara några dagar. (61,5kg nu..) BRA LIS!

.. fyfan vad jag skäms

Det slog mig nyss..

Det är påsk.

Alltså, jag har vetat att det varit påsk. Men påsken har alltid varit speciell. Just för att det var under den här "högtiden", för tre år sen jag föll för Mr X för första gången. Jag minns dagarna som de vore igår. Hur han och hans kompis kom hit och tittade på film med mig. Sen pratade vi. Och klockan blev mycket, så de bestämde sig för att sova kvar. Kompisen i min soffa och Mr X i min säng.

Nervös som jag var, 16 år och sov för första gången med en kille (på riktigt lixom, innan hade jag bara haft sex med Mr X bästa vän.. ehh.. ja) och så när han viskade: du är fin.

det var det. sen uttökades träffarna, oskyldigt. ingenting gjordes. vi bara umgicks. sen första kyssen. valborgsmässoafton. sen började tårarna. hur han svek och sårade. och jag gick tillbaka varje gång. för det var alltid han. han var min trygghet.

nu är det inte han. han har förstört för mycket för mig. lärt mig saker, men hela tiden med honom var som en bomb. Snart kommer han göra något som gör mig ledsen, sen ska jag sitta där och må dåligt innan han kommer som en "riddare" och gör mig glad igen.

nu är han ingen riddare. nu är han bara Mr X - the ex. Vi kanske aldrig var officiellt tillsammans - men jag var hans i 2.5 år. Nu är det över. jag har gått vidare, på riktigt den här gången. Och jag saknar honom inte. Det är bra, det är jag tacksam för. Att jag gick vidare "före" honom. Oavsett vad han gör nu, så är han inte den jag vill ha.

Jag har insett att jag är värd bättre.

men påsken är ändå speciell för mig, och det får den vara. för det är ett bra minne. första gången vi sov tillsammans. spenderade nästan varje dag tillsammans. han  var min första kärlek och han kommer alltid finnas kvar.

E loggade in, pratade lite, han var trött, blev tyst, jag fortsatte prata med en tjejkompis, kommer tillbaka till våran konversation - han har loggat ut.

jag förstår inte.. förtjänar jag inte ens ett hejdå?

visst han var jättetrött, och jag förstår om han ville sova. men kan man ändå inte säga hejdå? ett enkelt: hejdå. ingenting mer hade behövts säga. för några dagar sen var det "åh jag önskar jag kunde komma till dig" och idag förtjänar jag inte ens ett hejdå. eller ett sms om att han var tvungen att gå eller vafan som helst. han sket bara i det.

jag vet inte hur jag ska bete mig längre. jag saknar honom, han vet att jag vill att han ska komma hit. jag har sagt det. ordagrant. varför ska det vara så jävligt att man träffar en BRA kille på andra sidan sverige? stockholm har förihelvete brist på bra killar.

Det är första april idag och jag har fått mitt sista påsklov nu. Det är påsk. Påsk innebär godis och massa mat. Det har jag sagt förut. Det känns lite jobbigt, men det är mitt eget val vad jag stoppar i munnen och sväljer. Det är bara mitt eget fel.

Däremot hatar jag när t.ex min mormor har bakat. Så tar man en liten bit, bara för att man inte vill ha så mycket. Man tuggar, sväljer, ler, tackar. Sen kommer det. "Var det inte gott? Du tog ju en sån liten bit?" Man försvarar sig om att det var jätte gott men det räcker med en liten bit. Blicken från mormor som säger "aha, hon gillar inte det jag bakar, hon tycker inte om mig" och sen sucken. Jag klarar inte det. Jag känner mig tvingad att ta en bit till, bara för att mormor inte ska känn sig värdelös. Det är likadant varje gång. Jag försöker vara duktig, men så kommer blicken och sucken.

Jag är en sån person som vill att andra ska må bra, jag hatar att göra folk besvikna. Och när jag ser t.ex mormor bli besviken hatar jag mig själv och jag står inför ett dilemma. Antingen sviker jag mig själv eller så sviker jag mormor. Så oavsett vad jag väljer hatar jag mig själv. Men om jag bara sviker mig själv så blir mormor iallafall glad.

Där har vi det när jag blir "tvingad". Det är inte så att folk trycker ner saker i halsen på mig och trycker hakan upp och ner så jag tuggar. Det handlar om att jag inte vill göra någon besviken. Jag vill vara den som alla tycker om. Jag vill ha allt under kontroll. Jag vill vara den glada, perfekta vännen/släktingen/dottern.